Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•342
derna med honom till
fattighuset) oeli sitt lilla utstyre,
de nya skjortorna och
strumporna, lindé lian ju med sig.
Så kröp hirn då rätt förnöjd
in i de rena goda kläderna,
det kändes obeskrifligt godt
för honom att engång i lifvet
få hafvn eti riktig klädnad, och
ban kände sig lycklig som en
prins i fattigliusuniforinen
medan ännu den stackars Frans
stod gråtande qvar. ..Kryp
bara in i kläderna," sade lians
tröstande, »gif nkt, det känns
så skönt för dig redan, en
sådan präktig jacka!" Men Frans
gret ännu. lians klaner hade
modren sjelf påklådt honom.
Herr inspektorn blef slutligen
kallad; denne såg visserligen
ogerna att gossarne icke alla
voro lika klädda, men han
sade dock att Finns skulle få
bära sina kläder, tills de skulle
gå sönder, och Hans
beskyddade honom för de andras hån,
hvilka begabbande kallade
honom ..paradisfågeln" och »den
lille statsmannen," och sade till
honom: »du skall få se att du
blir nöjd, när du får dylika
kläder som vi alla andra; jag
har det så bra."
Hans var nöjd och lycklig.
Det kunde hvar och en se, ty
han blef allt mera blomstrande
och kraftig, frisk och flink,
såväl till uppstigande som
ät-ning, till läsning som till lek.
Den lille Frans rättade sig i allt
efter honom: han gret icke så
mycket mera, maten och sömnen
smakade honom nu bättre än
förut, och han höll sig i allt till sin
gode vän. De andra gossarne
begabbade väl ofta de begge
o-skiljaktiga kamraterna, och
Zacharias Stotz, vitznmkaren bland
fattiggossarne hade uppfunnit
en liten vers som lydde:
filans och Frans,
Ön mol hvarandra ]>» dans.
Liten Haas hoppar opp,
Liten Frnns skriker o vc!u
Hans log deråt, men då ban
såg att det bedröfvade hans
Frans, då profvade ban på att
skrifva vers, ban också:
»Zacharias Stotz
lian ar duktig .klotts* !-
Och Hans hade dessutom
ett par duktiga näfvar och
visste att värja sig, så ntt de snart
upphörde alt håna den lille
Frans.
Men hvad som ännu mer
bragte Hans i anseende bland
[sina kamrater, än hans
knytnäfvar, var, att ban i läsning
snart hörde till de bästa, och
alt |inn, oaktadt lärarnes
beröm, dock förblef ödmjuk och
gerna hjelpte kamraterne med
det han kunde. Det blef snart
beknnnt att Hans var den
allra fattigaste bland dem, men
att ban var så skicklig att han
öfver allt fick det bästa
vittnesbörd om sig. ja så ntt han
till slut blef ibland de fä
utvalda, hvilka det blef tillåtet
att besöka Gymnasiet. Detta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
