Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•343
gul’ honom Mrs t rikligt, respekt
och Frans började blifva
rikligt stolt öfver sin vän,
lians var s&lunda nöjd i
fattighuset oeh hade många
glada stunder der, medan mången
endast med medlidande
skådade på „de stackars små
fat-tiggossarne." I)ct var
visserligen alltiil bedröfligt för
honom, då ban besökte sin
moder, ntt se, det källarvåningen
blef allt smutsigare och
ängsligare och ait syster Minchen
nil måste begynna de sorgliga
vandringarne. Under ferierna
då nästan hvar och en nf
gossarne var uttagen till någon,
så tog viil herr Weber, som
icke mer bodde hos herr .Stern,
då och då ut lians till sig,
men annars voro besöken hos
modren lians enda sorgliga
utflykt. Frans hade så gerna
medtagit honom till sin moder,
men denna lefde sjelf af
aflägsna anförvandter gunst och
vågade ej taga ännu ett
fattig-bnrn hein. Hans enda tröst var
allt ännu hans valspråk:
»förblif from etc.," men mången!
gång tänkte hnn dock att
väl-gåendet hår i verlden aldrig1
skulle komina för honom, och
dà och då, när ban såg barn,
vid sidan af sina föräldrar, i
ett gladt hem, uppsteg den
tanken i hans sinne: „desse äro
då lyckliga!"
Nio år voro förgångna
sedan Ilans inträdde i fattighu-
set: ingen enda af de gossar
som då funnos der, var numera
qvar. De voro förskingrade
omkring bela verlden sotn
lärlingar och gesäller:
skomakare, bagare, snickare,
klen-s ined er och dylikt. Den lille,
blonde Frans hade icke
allenast i leken utau äfven i
läsningen hållit sig vid sin vän.
llan hade förhållit sig såväl,
att hans moders välmående
slägtinge nu ändtligen beslutit
sig att hjelpa honom att
inträda i ett theologiskt
seminarium, så att modren kunde
hoppas att hennes högsta
önskan skulle blifva uppfylld och
hennes Frans skulle kunnn
blifva prest. Så var nu Frans
långt borta i seminariet och
Hans kände sig ensam.
In-spektorn och lärarne hade
alltid varit vänliga mot honom
och hade hjelpt honom, så att
ban nu såsom lärarebiträde
blef anställd vid fattighuset.
Det var visserligen en torftig
plats, och lönen ville knappt
räcka till att då och då köpa
modren ett skålpund kött, och
Minchen ett förkläde. Han
gjorde sitt bästa för att.
studera vidare, men tid och
medel dertill, felades honom. Så
nöjde hnn sig ined det ban
hade och tröstade sig med att
Herren ju också kallat den,
som endast vunnit fem pund,
för en trogen tjenare. Men
alltid ville han ändå gerna
läsa bokaunoiiscr, eller ock stå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
