Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•344
ut a ii tör bokliiilornn och tänka
huru skönt det vore ntt få läsa
allt hvad som fanns der. För
fattigbarnen var han den
käraste blaml alla lärarne: han
var ju sjelf ett fattigt barn och
unnade dem sä gerna alla de
små fröjder som kunde lindra
ett dylikt ensamt barns lefnad.
En afton var ban
återkommen från cn spatserfärd på
hvilken han varit barnen
följaktig: de pratade ännu gladt
oin hurudana roliga lekar han
lärt deni. Våren var i
antågande, videblommorna visade
sig på videbuskarne och allt
var friskt och vårligt. Det
var en tid, då i
menniskohjertat nlltid kännes en dragning
till fjerran; äfven Johan
Sau-sol, lärarebiträdet vid
fattighuset, tänkte att han gerna
ville veta, om det icke skulle
blifva honom beskärdt att
skåda mer af verlden än det ban
såg från kullarne som angåfvo
hans fädernestad.
Då ban kom hem, ropade eti
af gossarne, som sprungit förut,
till honom: »herr Sausel, en
herre frågar efter er!"
»Herrn var en betjent i
ståtligt livré; Hans kände nog
i-gcn honom, det vnr Johan
som tjennt hos herr Steril, och
mången gång kort och snäsigt
bortvi8nt honom med
sanil-korgarne. Om ban igenkände
honom, det visste ban icke,
åtminstone hade han ingen stor
respekt för lärarebiträdet i den
slitna rocken, för hvilken ban
förnämt anmälte: »herr
bankiren Stern vill tnla med Er,
så snnrt ni kan."
Ilerr Stern hade aldrig
bekymrat sig om den Btackars
»sandpojken," alltsedan han för
nio år sedan på herr Webers
bön bidragit till hans inträde
i fattighuset, derföre kunde.
Hans icke förklara sig, hvad
bankiren ville nf honom, och
följde förundrad den förnäme
Johnn, efter det ban utbytt
den mycket dåliga bruna
rocken mot den trådslitna gamla
svarta. Det vnr nu för första
gången han åter beträdde den
stora rymliga förstugan, i
hvilken hnn sn ofta förr rörd och
bekymrad inträdt ined sina
sandkorgar; trädgårdsporten stod
öppen, några unga fröknar i
ljusa sommarklädningar sutto
i rosenlöfsalen, Victor Stern,
en högväxt yngling i eleganta
kläder, låg lat som alltid
utsträckt på en trädgårdsbänk,
med en bok (som icke såg lit
att vara en lärobok) i handen,
och en tjensteflicka inbar en
krystnllskål med frukter.
, (Forts.) •
HELS INGKO KS.
1’tiMorlor Sederholms boktr yu|ccrl. 1672
Företedt: L. lltimbürgn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
