Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kunde få gå in uti en präktig
butik för ntt bland vackra
tyger utvälja åt sig, det som
mest behagade henne.
Längre frntn på
förmiddagen kommo hennes
lekkamrater och sedan hon på det
hjort-ligaste tackat dem för den stora
fröjd de skånkt henne,
serverades kaffe åt den glada
skaran i hennes lilla rum, som
modren, dagen till ära och för
att ytterligare bevisa huru
mycket bon höll af sin lilla goda
ocb lydiga flicka, hade prydt
med granar och små flaggor,
så att det tog sig riktigt ståtligt
ut. Sedan fingo alla flickorna
springa omkring i de vackra
rummen, der mycket, fanns att
se och beundra och först
klockan ett togo de afsked af sin
lilla värdinna, hvarochen
försäkrade ntt de aldrig varit med
om ett trcfligare födelsekalas.
På eftermiddagen sade fru
Borg åt Elin, att hon skulle
få taga sin nya hatt på sig
och få komma ut med henne
för att köpa sig tyg till den
hvita klädningen. Och nu
hoppade Elin af fröjd ocb
förtjusning. Inom mindre än fem
minuter var hon färdig och
vaudradc sedan lätt som en
fjiiril vid sin moders hand
genom de folk uppfyllda gatorna.
Dà de just skulle gå in uti
en butik, hörde de en svag
danande röst sjunga en
psalmmelodi, accompagnerad af
tonerna från en gammal fiol.
Elin vände sig om och säg
ntt sången kom från en
gammal gråhårig gubbe, hvilken,
med en liten gosse bredvid sig,
satt på trappan af huset
näst-intill. En brokig
menniskomassa rörda sig oupphörligt
fram oc.b tillbaka på den breda
trottoiren, men ingen stadnade
för att gifva den gamle en
slant eller säga honom ett
vänligt ord. Hans svaga, om hjelp
så vältaligt, bönfallande röst,
dog bort i sorlet omkring
honom och förgäfves blickade
den lilla gossens klarblå ögon
L C
bedjnnde upp mot de
menniskor, som kalla och liknöjda
vandrade dem förbi.
Fru Borg hade redan
handen på låset till butikdörren,
då äfven hon fick se den
stackars gubben. Hon frågade
genast sin dotter om hon ej ville
följa med henne till den
gamle, och Elin var straxt med
derom, ty hans öfvergifva
belägenhet hade gjort ett djupt
intryck på hennes
medlidsain-ma hjerta.
„ Hvari från är ni kära
gubbe?" frågade fru Borg
deltagande.
„Från Österbotten," svarade
den gamle i det han steg upp
och nftog hatten, „oeh,"
tillade ban med en djup suck,
„jag har varit blind bela
mitt lif."
„Blind bela hans lif! Store
Gud!" utropade Elin med tår-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
