Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•347
fyllda ögon, "Är del icke
förfärligt iitt alltid ha varit blind ?"
„l)et är tungt, obeskrifligt
tungt," svarade den gamle
suckande. „Jag har aldrig sett
Guds herrliga natur, aldrig
har hans sol strålat emot mig,
aldrig har hans blommors
färgprakt hänryckt mina sinnen,
aldrig har älskades anleten
klarnat upp för min evigt skumma
blick. Men Guds nådes sol
har strålat in i mitt hjerta och
lärt mig att med
undergifvenhet bära mitt öde."
„Och den lille gossen, är
ban eder son?"
„Nej. En kärleksfull bror,
som redan i barndomen
vårdat sig om mig, tog mig till
sig då han gifte sig och uti
hans lyckliga hein saknade jag
intet. Omgifven af godaj
kärleksfulla menniskor glömde jag
bort min olycka. Men svåra
pröfningar drabbade min arma
broder. Treune års missväxt
medtog allt hvad ban egde oeli
slutligen föll han ocli hans
familj, utom denna gosse, offer
för den härjande lyfusfebern.
Vi vandra nu skyddlösa
omkring, lefvande nf menniskors
barmhertighet och kan ni ädla
fru, så förbarma er öfver oss."
„Vi hafva sedan i går
middag ingenting ätit," sade den
lille gossen sakta, och blickade
bedjande upp till Elin.
Linderliga känslor började
fylla Elins hjerta. Den
gamles sorgliga historia hade djupt
upprört henne och hon var
fast besluten att hjelpa honom,
så mycket hon kunde. Och i
detta ögonblick saknade hon
icke medel dertill — hon höll
ju den nya tolfuiarkssedcln i
sin hand! Men ilen hvita
kläil-ningen? — Huru skulle det
väl gå ined den? — llon hade
just i dag blifvit bjuden till
en soirèe bos en af sina
väninnor nästa söndag, och hon
lindé redan i tankarne gladt
sig åt att der fä förnya sin
födelsedngsgåfva. Men, tänkte
hon åter, hon hade ju så
mänga andra klädningar och den
stackars gubben, ban hade
ingenting ätit sedan i går middag.
„Maninia," sade hon efter
en stunds tvekan beslutsamt,
„får jng gifva den stackars
gubben de penningar du i dag
skänkt mig?"
„Och skulle du verkligen
vilja göra det, min egen flicka?"
„0 ja! får jag?"
Modren nickade jakande och
cn obesk liflig glädje öfver
hennes dotters ädla handlingssätt,
fyllde hennes hjerta. Elin gick
glad oeli strålande till gubben
och tog hans hand.
„Här kära gubbe," sade hon,
„har ni tolf mark, som min
älskade mamma i dug skänkt
mig till födelsedngsgåfva. Jag
ger dem åt er af varmt hjerta.
Gud välsigne er!"
Hon tryckte sedeln i den
gamles hand och fattade sin
mor om armen vände hon sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
