Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TtöG
ilngnr. I K-t var roliga
vandringar bål|e för läraren oeli
eleverna, för hvilka det var ett
verkligt nöje att allt var sa
nytt äfven för läraren, att han
kunde vara så barnsligt
lycklig i skogen neil på höjderna,
i bela Guds sköna natur. Detta
höll honom frisk och sund, så
att ban kunde arbeta duktigt,
ty allt djupt oeh stort som
menniskoanden bar tänkt, alla
märkvärdiga tilldragelser från
fordna tider och länge förgätna
slägten, ilut var för honom som
en tjock skog, hvars djup dock
är så rikt på ett fördoldt lif,
som en flod, hvars strida lopp
man ville följa till alla ställen,
förbi hvilka ban ilar.
»Huru gerna ville jag icke
gifva tre fjcrndelar af min
förmögenhet om du hade endast
hälften så stor lust för studier,
som denne," sade herr Stern
ofta till Victor. Denne lät sig
dock ej bekymra och tänkie
att det icke var fadrens allvar.
Att hafva penningar var dock
alltid det bästa, tnenade han.
Dock skämdes han öfver att
så mycket blifva efter
sand-bäraregossen, ocb Hans lifliga
hjertefröjd öfver tilia studier
hade verkligen varit smittande,
otn blott ej låttjnn varit en
så mäktig tyrann dä han
engång fått öfvertager Johan
uppförde sig mot Victor 60111
en outtröttligt trogen vän; hnn
kunde visserligen ieke bevara
honom för dumma, öfvermo-
diga streck, men ban hjelpte
honom troget ur mången
förlägenhet, i hvilken ban sjelf
störtat sig, och den tacksamme
fadren sade ofta: »duhar
blifvit min Victors goda engel!"
På examen, vid
universitetsårens slut, då ändrades rollerna
en smula; trots all den möda
hans trogne llans haft med
honom, stod den låte Victor
just soln en futtig syndare
inför professorerna och det var
med kmi|ip nöd ban erhöll dc
lägsta vitsorden. Men alt se
den fordue rsandpojken," var
en hjertefröjd. Så ödmjukt
uppförde han sig, så lugn, så klar
och säker var hnn i alla
ämnen i hvilka han exnminerades;
der de andra med stor möda
och nöd sökte och letade i
hvarje sitt vetandes vrå, för
att finna svar på de frågor som
blefvo dem förelaggda, der
kunde Hans i all ro taga af sin
troget samlade och välordnade
skatt, hvad han behöfde.
,Om Gud låter mig behålla
min ende son, så skulle han
bereda mig en stor glädje, oin
han blefve sådan som Ni,"
sade den förste af lians
exa-ininatorer, en högt ansedd man,
till honom, oeh lians kunde
skiiiia dessa ord högre ån ett
adelsbref. Då han, i
besittning af alla herrarnes utmärkta
aktning, steg ned för trappan,
så tänkte ban tillsvidare icke
!)å mensklig ära och pris, —
tan tänkte på den dag, ban
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
