Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•370
— Jag kun redan skrinna
på en fot! utropade lille
Walter oeh gjorde en stolt sväng
med högra benet.
— Röras måste vi, framåt
vilja vi, Huru förtjusande
roligt år det icke för ett litet
barn, att läia sig gå! Få vi
sedan åka, med häst, är delta
ett stort steg framåt. Och få
vi åka på jernväg, år detta
som att åka — på hvad?
— På skridsko!
— Riktigt. Jernvägen
förhåller sig till landsvägen
som skridskon till släden, med
den skilnad blott, att ingen
ens behöfver lyfta sin fot för
ångvagnen. Jernvägen är
ingenting annat, än en
konstgjord isbann, der vagnarna
hafva skridskor under sig. Har
någon af eder åkt med
skjulshästar?
— .la, onkel.
Skjutshästarna äro alltid bruna eller hvita
och mycket magra och
mycket. lata. De hållas i bur som
kanariefåglar och matas med
bröd . . .
— Eller hö, hafra och syrpa,
som andra hästar. En
skjutshäst sliter ofta ondt; ofta, när
han kommer uttröttad från en
skjuts, spännes han strax
derpå för en annan, och får han
tlå draga en obarmhertig
resande, piskas den stackaren,
så att det är ett elände litt se.
Alla jordägare måste på
bestämda tider om året skicka
sina hästar i skjuts till gåst-
gifvargården ocb få betaldt af
de resande, men arbetet
hemma försummas, och hästarne
köras trötta. Det är icke
heller så roligt för skjutsgossen
att sitta der hopkrupen och
obekvämt bakom en vagn
eller en släde och sedan vända
tillbaka på hästryggen i
mörker och köld, i regn och blåst,
det långa ödsliga hållet
igenom skogen. Den resande är
ej heller utan sina besvär. I
vackert väder, på jemn väg,
med goda hästar, kan ban ha
nöjsamt nog; men den, som
försökt att sitta genomblött af
regn, eller frusen i kall blåst,
på långa, elaka vägar med
utkörda hästar, som knappt
förmå flytta den ena foten
framom den andra ocli tyckas vid
hvarje stes vara färdiga att
falla omkull på vägen, den
prisar ej mycket en sådan färd.
Så händer, att åkdomet går
sönder, eller att seltyget
brister, repet lossnar kring
kappsäcken, hattasken faller bort,
eller kör man vilse, eller har
man framför sig branta,
krokiga backar, der man sitter
med hjertat i halsgropen och
kanhända stjelper i
vändningen. Det kan också inträffa,
att hästen skenar, eller att man
måste med hästar och vagn
färdas på färja öfver en
brusande flod. Så finnas ej alltid
hästar lediga: då får man
vänta timmar och halfva dagar
på en tråkig gästgifvargård,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
