Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
när mnn kanhända liar brådt
om att komina fram. Ar i lei
så roligt, det, tycka ni?
A hörarne sågo fundersamma
ut.
— Nå ja, det får väl gå
för sig, när man på något sätt
måste fram, och i min ungdom
visste man intet liättre säM ntt
färdas igenom landet. Ännu
i dag reser man genom hela
norra, vestra, östra och
medlersta Finland med skjuts och
får vara glad att icke behöfva
gå femtio mil till fots. Men
nu börja småningom dc raka,
jemna jern vägarne med deras
rostgula skenor sträcka sig ut
öfver landet, och det är dock
något annat. Skall jag berätta
huru dc börjat?
— Ja, gör det!
— För omkring hundra år
sedan begynte handeln och
rörelsen i några länder,
särdeles uti England, blifva så
storn. att man gerna ville
komma fortare och beqvämare fram
både med personer och varor.
Då begynte man först sköta
hästarne bättre, för att få dem
starka och snabba. Sedan
hör-jnde man göra bättre åkdon
och slutligen äfven bättre
vägar. Man gjorde de in jemna
oeh hårda; man lade öfverst
Iiå vågen lera, som stampades
lärdt tillsamman med
söndersmulade stenar, och detta
kallades att göra en »chaussëe*
(schjasé), eller kallades det
efter uppfinnarens namn (MncA-
dam) att „niacadamieerau
vägen. Vid samma tid gjorde
man äfven kannlcr, der
fnrty-gen drogos af hästar, som gingo
vid sidorna nf kanalen, och
detia tyckte man vnrn så klokt
och så fördelaktigt, nit inan
ej kunde tänka 6ig någonting
båttre. Kanalerna gåfvo s|ora
inkomster, och derföre blefvo
sedan denis ägare
jernvägarnes bittraste fiender.
De engelska
stenkolsgruf-vorna hade mycket besvär att
köra sina tunga kol med
hästar till hamnarna.
Grufvornas ägare begynte först att
belägga vägen under kol
vagnarnes hjul med rader af flata
stenar, eller också med
trådplankor. Detta var början till
skenorna: vagnarna löpte
lättare på den jemna ytan och
drogos af hästar. Slutligen
förelog man sig att lägga
jern-skenor i hjulspåren, och på dem
gick det ännu lättare. Men
allt ännu drogos vagnarne på
dessa vägar endast af hästar.
Emellertid hade man gjort
lyckliga försök att framdrifva
fartyg med ångans mäktiga
kraft. Det var år 1807, som
i amerikanaren Fvitön lyckades
att på delta sätt, utan segel
och årar, drifva en litet
fartyg pa Erie sjön i Norra
A-merika. Huru hade man icke
ända dittills skrattat ät en
sådan galenskap, som att röra
fartyg med ånga! Men
Fulton, som nian ansett förryckt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
