Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•403
Upplys oss i jul med ditt heliga ord.’
Kom att oss evinncrligl glädja!
Z. T.
Tre dagar före julqvällen.
Det var tre ila gar före
julafton ocli aprakaude kallt. I
det gammalmodiga grä huset
med sina stora vindsrum och
förfallna torn derinne i den
rimbeströdda skogen väntades
julqvällen med otålighet.
Mamma oeh pappa voro inresta till
staden för att handla upp
lutfisk, risgryn och jul gåfvor, och
barnen sutto hemma kring
hrasan i det stora
hvardagsrummet med sitt hvälfda tak och
de gamla taflorna på väggarna.
Barnsköterskan, den gamla
Kristina, satt vid sin spinnrock i
samma rum och åhörde
barnens samtal, som rörde sig
endast om den efterlängtade
julqvällen. Ett af barnen, den
annars så gladlynta Karin
yttrade dock ej ett ord, tigande
stirrade hon in i den
flammande brasan der lågorna
jagade hvarandra.
Jag tror icke pà någon
julbock! yttrade han slutligen
tvärt. Gumman stadnade sin
spinnrock, och barnen
utropade med en mund: »Karin
tror icke på någon julbock!u
Kom med mig, Karin, kom,
sä skall jag visa dig hvar
julbocken sitter, ty jng såg hans
skugga skymta förbi fönstret I
hviskade Anna i hennes öra,
och obemärkta af de öfriga
syskonen smögo dc sig ut.
Det var sprakande kallt.
Månen stod så rund och klar
på himmelen, och i månskenet
glänste den rimbeströdda
skogen som silfver och den
spegelblanka isen, der vargarnes
tjut ljöd i fjerran. I ett nf de
gamla tornens fenster brann
ljus. Barnen varseblefvo det
och gingo med kluppande
hjertan framåt öfver den
knarrande snön uppå gården.
Julbocken lagar säkert
jul-gåfvor i tornet deruppe?
hviskade Anna och drog eystren
med sig. Aldrig hade Karin
varit så rädd. Sakta trefvade
de sig upp för den smala,
mörka torntrappan. En
ljusstrimma trängde sig ut genom det
lilla tornrummets dorr.
Barnen sågo genom springan in
uti rummet och kunde med
möda undertrycka ett utrop af
öfverraskning, ty det lilla ej
mera bebodda rummet, der
spindlarna väfde sina nät kring
de gamla taflorna och der
ugglorna hade sitt tillhåll, hade
alldeles förändrat utseende. På
väggarna hängde de skönaste
julgåfvor: sköna drägter al’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
