Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•404
silfver och guld, resväskor,
blanka gevär, leksaker till stort
antal, och hyllorna voro fyllda
af böcker. Sjelf satt
julbocken, klädd i en lurfvig pels
i rummet sysselsatt med att
lacka in den ena gåfvan
efter den andra. Flickorna
u-tanffir dörren gåfvo till ett
upprop af förvåning öfver
denna herrlighet, som
uppenbarade sig för deras blickar,
men hörde till sin stora
förfäran julbocken stiga upp och
närma sig dörren med hastiga
steg. I den obeskrifligaste
ångest störtade de nedför
trapporna. Komna uppå gårdeu
sågo de den lurfviga
julbocken följa sig i hack och häl.
Hvad viljen I? brummade
han. Flickorna vågade af
förskräckelse ej svara ett ord.
Straff skolen I erhålla för
eder nyfikenhet, återtog han,
stoppade barnen under sin pels
och flög bort ined dem genom
den iskalla luften. Sedan de
så färdats en stund, sänkte han
barnen ned i jorden och
försvann. De stackars systrarna
visste i böljan ej hvar de
befunno sig, men upptäckte
slutligen att. det var i en mörk
skog, der vinden blåste och
drifvorna voro skyhöga. De
vandrade framåt i den djupa
snön, — och granarna susade
så hemskt oiu qvällen, och
vargarna tjöto.
Barnen sågo upp till den
klara manen. Då tycktes det
som 0111 månen hade lett emot
dem och let ta tröstade dem
något. Efter mycket
vandrande framkommo de slutligen till
landsvägen, hvilken, belyst af
månen, likt en silfverstrimma
slingrade sig uti skogen. Då
hörde de på afstång ljudet af
bjcllror, och barnen sågo glada
i hågen en släde, förespänd
ined en eldig springare. De
ropade högt åt de förbiåkande,
hvilka de icke kände, att dem
dock måtte tillåtas att ställa
sig bakpå medarna. Ocb det
fingo de. Och hästen sprang
om vinterqvällen vägen framåt,
bjellran klang, ocb stjernorna
tindrade på himmelen. Innan
barnen visste ordet af befunno
de sig vid hemmets trappa,
sprungo glada in, men sågo
till sin förvåning, att den
fremmande frun och herren i hvars
släde de färdats äfven inträdde.
Deras förvåning och glädje
blef än större då de igeukän
de de fremmande som sin
e-gen pappa och mamma. Dessa
voro lika förvånade, och
barnen fingo berätta allt som händt
dem. Men från den dagen
beslöto syskonen att aldrig
mera litra på julbocken.
{=’• g-
Morfars ögontröst.
IV.
(Forts. fr. mo 48).
nJag visste alltid att han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
