Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1
2
hvilka hlio sjunga „Te Deum" |
i kyrkorna öfver denna
lyckliga fångst. Full af förtviflan
kastade Jo||anna sig ut ifrån
det torn der hon hölls fången
och svårt skadad föll hon till
markon. Mon hon upptogs
åter af Engelsmäno.en och
fördes till ott Ännu ohyggligare
fängelse. Här fick "hon sitta
hela fyra månader såsom fången
och undertiden förhörde man
henne oupphörligt samt
beskyllde henne tör hexeri och trolldom.
Hon svarade oförskräckt på alla
de beskyllningar man
förebrådde henne och ofm bragte bon
genom sin klokhet de illvilliga
domarena på skam. Hennes
dom var förskräcklig. Hon
dömdes att lefvande brännas och
Engelsmännen läto verkligen
domen gå i verkställighet. De
uppreste ett bål på torget i
franska staden Kouen och för
att förlänga den arma flickans
qval. läto de lågorna endast
långsamt närma sig henne.
Det sista ordet mnn hörde från
hennes läppar var -.Jesus" och
snart återstod af henne blott
en askhop, hviken
Engelsmännen läto kasta i Seine-floden.
Mon i Fransmännens och alla
ädla menniskors minne
framstår hon som en upphöjd ande,
hvilken nf kärlek till’sitt
fädernesland uppoffrat sitt lif
för dess räddning. På den
plats, der hon led sin
smärtsamma död, står nu en hög
ärestod, upprest för att bevara
hennes minne från glömskans
nritt.
Hugo.
Ännu någonting, som gamla
Stina berättade.
Det gamla året hade ännu
ej gält sin kos, men »let hade
ej heller många dagar att lefva
på, det var med andra ord i
senare hälften af december och
dertill tvenne dagar före den
vigtiga och efterlängtade
julaftonen. Gamla Stina lefde
alle ännu, eftersom hon
fortfarande kunde sticka strumpa
och se vänlig och förnöjsam
ut i sin vrå vid kakelugnen
(denna var, såsom vi minnas,
hennes käraste plats under
vinterus mörka och långa
civäl-lar). e 1
Julbrådskan var äfven
ankommen och visade sig uti
städning och kokning och
bak-»
ning och mycket annat, som
barnen gerna velat vara med
om, men som de ofta dock af
ett och annat giltigt skäl ej
fingo deltaga uti. Och dertill
kom nil denna förfasliga
lieni-lighetsfullhct, som spårades på
allas anleten, och detta
pysslande i knutarne och sent om
qy&IInrna (med julklappar
förslås) hvilket var så rysligt,
ny-fikenhetsretande. Och skulle
man gå dit, så fick man ej,
ty der stod stora syster och
blef belt öfverraskad under
iu-lackningen af någonting märk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
