Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
251
ty Engelsmännen befunno sijr
allt fortfarande utanför staden
och höllo densamma
innesluten. Ofördröjligen förde
Johanna ilen franska håren
c-mot de fientliga skansarna.
Hvarest striden varsotu hetast,
der uppenbarade hon sig med
sin fana i handen, för att
uppoffra lif och bind för
fosterlandets räddning. Verkan af
hennes upplräilande var
underbar. Engelsmännen veko
skygga tillbaka likasom för ett
högre väsende och Fransmännen
stridde som jettar i det säkra
medvetande att de unde»
hennes anförando skulle segra.
Slutligen upphäfde
Engelsmännen hell och hållet
belägringar af Orltians och drogo sig
långsamt bort från staden,
under det ett ändlöst jubel
skal-lade i hela Frankrike vid
underrättelsen oin denna första
ljusglimt i det hittills så
olyckligt förda kriget. Johanna hade
nu fullgjort sitt första löfte att
rädda Orleans, nu återstod det
vida svårare företaget att föra
konungen till Rheims för att
krönas. Reims låg i den del
af Frankrike, som
Engelsmännen höllo besatt och på deu
lån<m vägen funnos månsm stå-
•, O
der, som hade talrika engelska
krigarskaror inom sina murar.
Men detta förmådde icke
afskräcka den käcka jungfrun af
Orléäns. Hon uppmanade den
lörsagde franska konungen att
icke förlora modet och bären
satte sig i rörelse. Ryktet
lindé emellertid fluirit framför
henne och underrättelsen om
Orléans räddning hade
förjagat modet ur Engelsmännens
bröst. Derföre vågade ingen
stad på hela den långa vågen
något motstånd och lyckligt
anlände den franska hären till
Rheims. Derefter förrättades
konungens kröning. Det var
en högtidlig stund, då den nyss
så förtviflade konungen
smordes till herrskare öfver sitt
sönderslitna land. Jungfrun af
Orleans stod i kyrkan vid hans
sida klädd i full rustning och
med sin fana i handen och
efter kröningens slut
omfamnade hon med glädjetårar den
räddade konungens knän.
Konungen åter tackade henne för
alla de tjenster hon gjort
honom, upphöjde henne i adligt
6tånd och befriade hennes
fä-derneby från nil skatt ti|lden
franska kronan. Nu bad hon
om tillåtelse att få återvända
till sina fattiga föräldrar, ty
de uppdrag Gud gifvit henne
hade hon lyckligen fullgjort;
men konungen bad henne på
det enträgnnstc att fortfarande
stadna qvar vid hären. Med
mörka aningar vilfor hon
konungens begäran, men ogerna
och mot siu vilja åtföljde hon
numera hären. Dennes mörka
aningar gingo tyvärr snart i
fullbordan. Vid ett utfall från
en fransk stad föll hon
nemligen i Engelsmännens händer,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
