Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Och jag har fått både
troja och byxor.
— Ufån hål på knäna och
armbågarna; jag förslår. Då
vet jag oj bättre, än att önska
i ller kraf|, helsa och goil vilja,
att. ni må blifva både starka
och goiln, ty kraft utan godhet
är som ett naket berg af
gråsten, och godhet utan kraft
är liksom en målad blomma.
Men der de båda finnas
tillsamman, der äro de som en
stark bergvägg, beklädd med
grönska och ljufva blommor:
di ii står fast som en jätte och
är ändock så mild och
behaglig som ett godt barn. Jag
önskar eder en frisk kropp
i en fritk själ och klara
tankar liknsom en solskensting
bela lifvet igenom.
— Onkel vill gifva oss alla
Törnrosas faddergåfvor.
— Ja, och mycket mera
dertill, ty der fattades ännu ett,
och det var det eviga lifvet. Se
ni, mina kärn barn, vi kunna
ej sjelfva gifva oss ens den
allraminsta gåfva, ty af oss
sjelfva äro vi så fattiga, att
vi äga ingenting annat än våra
brister och fel, men allt godt
vi äga, det ha vi utan vår
förtjenst fått till skänks af vår
gode himmelske Fader. Och
derför önskar jag eder främst
af allt Guds välsignelse, från
hvilken all god gåfva kominer,
att ni alltid må vara Guds goda
bnrn och icke tro eder hafva
förtjent något sjelfva, ulan hvar
dnji tncka och lofva Gud lör
så mycket godt, som han gifvit
eller både lör kropp och själ.
Barnen sutto nu en stund
tysta och knäppte sina händer,
utan alt någon had dem göra
del; men tlrrpä fortfor den
gnmle vännen:
— Ja, .så skall det vara.
Aldrig skola vi börja eller sluta
ett nr eller en dag, utan alt
rätt innerligt tacka vår
himmelske Fader och liedja om
Hans välsignelse, alt vi må
blifva goda och starka på
jorden och hörn lians rike till.
Det linns många bnrn, som
aldrig fåtl lära detta, medan
de varit små, och när de sedan
ha vuxit stora, ha de så ofta
glömt sin Gud och gått sina
egna villsamma vägar, utan det
enda fasta stöd, som aldrig
sviker, och ilen enda klara
ledstjcrna, som aldrig slocknar
i mörkret, nemligen Guds ord
och vår Frälsares Jesu Christi
tro. Nu skola vi tysta inom
oss bedja en bön för dessa
fatliga barn, alt Gud i sin nåd
må upplysa dem och oss alin,
ty ingen af oss är utan brist,
vi behöfva alla myckcn nåd
och mycket ljus, för att icke
gå vilse i verldens mörker.
Åter sutto barnen en stund
lysta, och derpå fortfor
berättaren :
— Nu skola vi kotnma
tillbaka till våra små historier
om huru verlden går framåt.
Efter vi nu första gången traf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
