Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ut
fas på ity ii fi it», vill jng In
-rmt a för tder Imru nnrraktigt
man förr brukade fira
nyårsdagen i städerna.
— Ja, gör der, onkel!
— Se ni, det ftr ju i sig
sjelf en naturlig sak, att man
Önskar sina vänner ett godt
nvtt Ar; hvem vill icke det?
Men det var för tjugu eller
trettio år sedan ett
förskräckligt Spring och fjesk med den
enkla saken. I stället alt gä
i kyrkan och prisa Gud pa
nvårsdagen, flög man som
tokar kring hela staden, åkande
eller springande, för att såga
åt nlla bekanta densamma
utslitna lexan, som betydde just
ingenting. Den, som hann först;
skrek ined andan i halsgropen,
</odé nytt tiv! — och den, som
linnu senare, svarade;
äfvenledes! Sedan de vigtiga orden
voro sagda, 6atte man sig ned
i två eller tre minuter, ty mera
var icke tid till, och derefter
flög man af till en annan
bekant, för att på samum sätt
ka]l|ms hvem som först skulle
hinna såga: godt nytt år! och
hvem som 6en skulle säga:
äfvenledes! Men efter nil
många med rätta tyckte att detta
var ganska tråkigt, så
stängdes vanligen deras dörrar, som
skulle tngn eniot. och der
ut-häniides en liten bleeklåda för
visitkort på dörren. De. som
då flögo kring staden, Imde
med sig hela buntar visitkort
och stoppade på hvarje ställe
ett kort i lådan; men ofta
möttes två personer pA gatiiu,
når de gratulerat Ii varandra
med kort, och då låtsade de
icke se hvarandra. Förnämt
folk brukade skicka sina
be-betjenter omkring ined korten:
— hvad dessa betjenter måste
ha varit uppfyllde med [-väl|ska]»-] {+väl|-
ska]»+} och deltagande för deras
herrskaps bekanta!
1 ett sådant förnämt hus
var jng stundom bjuden till
middag om nyårsdagen. Då
brukade vi spela femkort och
svälta räf med de många
visitkorten, som på förmiddagen
instuckits i ladan. Generaler,
gp.heinieråder, senatorer och
deras fruar voro kungar och
dnmer, officerarne voro
knektar, hofrättsråd, konunerserÄd,
professorer och dylika voro
sedan tior, nior, åttor och så
vidare, alltefter rangen, men
studenter och kadetter (jag var
den riden student) blefvo
naturligtvis hackor. En major tog
öfver en kapten, en
knminar-rftdinna tog öfver en
härads-höfdinska, och hackorna —jn,
de blefvo i sticket ff»r minsta
HHvernenieutssekreteriire. O,
hvad vi skrattade, — och
roligt var det!
Ar 1846 samlades några,
som icke tyckte om fjesket med
visitkorten, och utfärdade en
uppmaning i tidningarne, att
den som gaf något penningar
till ett vålgürundc ändamål,
hnn skulle dermed vara befriad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
