Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(Hl
värnlösa barn. Derpå reste rle
åstad till presten oeli komne
till honom framförde Lorens
genast sitt ärende. Den gode
själasörjaren blef mycket trind
öfver att få se Antonio: „Mitt
kära barn," sade han, „din
börd är utmärkt och din far
skulle egentligen hafva varit
egare till slottet Fredrikshof,
om icke din farfar genom
många olyckor hade blifvit
tvungen att sälja det åt en annan.
Din far gick derföre tidigt
uti krigstjenst, deltog uti ett
stort krig och visade sig alltid
mycket tapper. Men han hade
olyckan att förlora sin ena
arm och fick derföre afsked
från tjensten samt måste i
yttersta armod återvända till sina
fäders bortsålda gods, der han
bodde i den lilla kojan som
I hafven sett. Din stackars
mor som följt sin man i
kriget var alltid sjuk, hvilken
sjukdom mycket tilltog efter din
faders död." Fastorn sade sig
äfven hafva i behåll ulla linns
förfäders papper och
slägtregister, hvilka berättigade
Antonio att såsom myndig
offentligen uppträda som den enda
arvinge till huset Fredrikshof.
Ej mindre förvånade än
förtjusta öfver de underrättelser
som de nu erhöllo, tackade
Lorens och Antonio den
vänliga pastorn och begåfvo sig
åstad till hemmet. De talade
ej mycket på vägen. Af sin
natur var Lorens qj af dem,
som slösa mod orden, och
Antonios tankar voro för mycket
upptagna nf hvad lian nyss
hade sett och hört, för att han
skulle hufva brutit den envisa
tystnad, som Lorens iakttagit.
Han tänkte på sina stackars
föräldrar, på den lilla hyddan
der de lefvat på det stora
vackra slottet, 6oin tillhört hans
farfader. Nu behöfde han ej
mera blygas öfver att hafva
varit en fattig tiggare;
vissheten om en hederlig härkomst
höjde hans själ.
Vägen gick sålunda fort
och snart voro de i hemmet.
Det räckte ej länge förr än
man i hela byu visste af
berättelsen om Antonio, hvilken
hvar och en utsmyckade på
sitt sätt, så att den blef allt
märkvärdigare för hvarje dag.
Antonio giek fortfarande i
skolan och gjorde dagligen allt
större framsteg, lian var
förtjust i sina böcker, dem
lemnade ban ej ett ögonblick. Om
qvällarna ilade dock lmii6
tankar till slottet Fredrikshof, till
hans fäders hem; i sina
drömmar tyckte ban sig se den
vandra omkring slottet i
rid-daredrägter. lian längtndc
dag från dag allt mera
från sin nuvarande hemvist,
hans innerligaste önskan var
att komma till cn högreskola,
der han skulle få allt Here
böcker och öka det icke ringa
förråd af kunskaper, som ban
nu redan förvärfvat, lian ut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
