Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(Hl
härjande lyphusfebem och
hennes små stackars barn greto
förtviflade kring »len sjuka
modrens bilda. Hon var alltför
fattig för att kunna vånda sig
till någon läkare och skulle
säkert hafva dött af vanvårdnad
och brist på hjel|), om ej
hennes äldsta gosee lindé fa Un t
ett raskt beslut. Han begaf
sig till staden och anropade
en ung läkare om hjelp för
sin arma mor. Denne tvekade
ej ett ögonblick, utan hastade
ofördröjligen till den sjuka
qvinnans bädd. Guds bistånd
och läkarens outtröttliga
bemödanden återgåfvo omsider
åt ile fattiga barnen det enda
ile egde, denis mor. De
öf-hüljde den unga läkarens
händer med kyssar och till lön
för alla sina ansträngningar
erhöll han endast de fattigas
välsignelser. På detta sätt
i-lade han från den ena
sjukbädden till den andra, hjelpte,
uppmuntrade, tröstade och
sparade ingen uppoffring, men
den sjukdom lian, så många
gånger hade bekämpat hos sina
medmenniskor, öfverväldigade
slutligen honom sjelf. Han
insjuknade i typhus och dog.
Sörjande stod kring den unge
mannens svartklädda bår en
krets af menniskor, hvars
välgörare lmn under lifstiden hade
varit. De öfverhöljde den
bortgångnes sista hvilorum med
blouuuor och de tre fattiga
barnen vakade öfver atl blom-
morna ej skulle få vissna på
deras välgörares graf."
En sådan man vill jag blifva,
utropade Frans; öfverallt der
lidandet tryckt sin stämpel på
någotmenniskoiinletcneh
smärtan iräatar något hem^ vill jag
uppehålla mig, ty hvad är mera
skönt än att uppoffra sig för
sina betryckta medmenniskor
och älskad dö med blommor
på sin graf!
Och jng, snde den lilla
allvarliga Bengt, jag känner <j
något mera upphöjdt kall än
själasörjarens; jag är fast
be-siulrn att "blifva prest. Likt
en mild vårvind skall jag
tränga in i lastens håga nästen
ooh med oemotståndlig
vältalighet skall jag skildra den
frid som den dygdige sluter
inom sitt bröst. Jag skall
påminna den brottsliga och
ångrande menniskan om den store
Gudens godhet, som aldrig
tröttnar, aldrig mattas och den
sorglöse skall jag fråga
hvilket värde lifvet eger utan
hoppet om en evig lycksalighet
efter lifvets kortn stunder. Jag
skall blifva de förskjutnes
och öfvergifnes trofasta vän
och ju mera ensam och
dyster en menniskas lott är,
desto innerligare skull jag sluta
mig till hans sida och ined
Guds ord ingjuta nytt mod
och ny kraft i lians betryckta
sinne.
Jag åter, menade Klas,
ämnar taga min plats vid domar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
