Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
71
nas o nämn dt, vid tanken på
hvilken fröjd detta skulle
bereda hans älskade föräldrar
och syskon i det bortgömdn,
gamla kärret. Han såg i
tankarna sin mamma och pappa
förnöjda läsa hans befyjr och
Axel och Berta och Hanna
och Karl vänligt, taga sig i
handen, väntande berättelser
från Helsingfors.
Genast, efter hemkomsten
från skolan, sedan han
inpackat sina saker, reste Hugo från
Helsingfors. Och endast dennu
gång ville ban ej foga sig
efter sin fasters vilja, hennes
uppmaning att vänta tills
pappa skulle komma efter honom
på den annars vanliga
Lucie-tltigen.
Kl. nio på qvällen stannade
en släde utanför trappan till
det landtliga hus, der vi först
sammanträffat med Hugo. En
liten hand bultade snart på
dörren några slag, och för den
förvånade Eva, som reglade
upp låset och öppnade dörren,
stod en liten, mycket snöig
man. Pappa, som i detsamma
utkom från sin kammare, ück
snart reda på hvem den lilla
mannen var. Och nu kom
mamma, och nu kom Berta,
och så kom Axel, och så kom
Hanna och sist Korl — den
ena efter den andra — ut i
tamburen. Och der blef ett
pussande, en glädje på
qvällqvisten, som ej var liten.
„Hvad du har blifvit stor,"
sade mamma. „Har du haft
roligt?" sade Berta. „Har du
godt betyg?" snde Axel o. f.
v. frågade den ena efter den
andra. Snart voro alin frågare
tillfredsstälda med afseende pä
sin nyfikenhet, och pappa och
mamma sågo med så innerligt
förnöjda blickar på Hugo, der
ban nu satt vid
qvällsvards-bordet med den bästa matlust
en skolpojke någonsin kan
hafva. Och äfven hade Hugos
föräldrar skäl ntt vara nöjda,
ty en bättre gosse kunde de
aldrig få.
Om Hugo tillägga vi
härefter ej vidare än ntt ban med
tiden blef en dugtig karl, och
att, liksom hans förädlrar
alltid, medan de lefde, hade glädje
och heder af honom, efter
deras död ban var sitt fosterland,
allas vår älskade moder, till
lika heder och lika gagn.
al —
Anmärkning. Ofvanstående har
fördröjts så länge, emedan brefvet ej
velat hitta fraui till Trollbländaus
redaktion.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
