Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
70
— det var åtminstone tio ljus
på hvarje båge, som stoil nil
fönsterbrädet! Hein
gårdsplanen vnr upplyst, och der
träf-fndc Ilugo redan några glade,
hurtige kamrater, som, med
ett muntert: „god tuorgnti
sjusofvare, " kastade honom ett
par snöbollar i nneken. Och
derinne, från tamburen till
lårarenes rum, bur’ festligt allt
såg ut! Bäukarnc voro samt
och synnerligen radade på
hvarandra i en mörk kammare;
blott, en och annan fick stå
qvar långsmed väggarna för
att tjena till sittplats. På de
fria golfytorna var nu en
riktigt ordentlig
bullerbasförsamling. Snart hade man der
tusen upptåg för sig. I ett rum
fick en af de gula katedrarna
tjena som fästning, till
förargelse för honom sjelf, och
sedan stormades fästningen och
intogs, och de, som hållit
honom besatt, kastades ned utan
krus i golfvet. Nog erhöll man
der några bulor; men hvad
gjorde det, blott det var roligt.
I ett annat rum hnde de
högre klassernas elever stält sig
i tvenne rader emot hvarandra
och läto sedan de små piltarne
från lägsta klasserna under
allmän munterhet simma på
deras utsträckta armar. Här
lekte man katt och råtta, der
tillstälde man en slamrande
konsert med alla möjliga
instrument, förnämligast bräder
af äppeltunnor. Så funnos på
skilda ställen upplag af
undfägnad för hvarje klaes: tyska
äppel och pumperniklar från
bagar Ekberg. Och aldrig
hade äpplen smakat gå väl och
nldrig hnde pumperniklarna
varit så söta!
Under allehanda upptåg,
hvari Hugo var med öfverallt
soin en dugtig och rask
für-staklassist egnar och anstår,
hade den mörka
december-morgonens timmar förlidit och
dagens ljus begynte skymta
fram och komma stearinljusens
gulröda lågor att se matta ut.
En och annan lärare hade
redan infunnit sig. Och sedan
sjelfva rektor anländt,
afslutades småningom de
bullersamma fröjderna. — Sångarene
läto nu höra några glada
visor. Och så steg rektor i
bönsalens kateder. Bönen hölls,
och en vacker pBalm afsjöngs
derpå.
Dagen hade fullkomligt
inbrutit; ljusen släcktes och
be-tygutdelningen begynte. Och
kan ni föreställa eder Hugos
fröjd, när ban hörde rektor
(han ville först ej tro sina
ö-ron) nämna honom såsom den
förste, såsom primus lör hela
klassen. Det var då något
riktigt rasande underbart.
Hugo kunde knappt läsa sitt
betyg, der ban stod öfverraskad
i hopen bland sina kamrater
och ögonen fulla af
glädjetårar. lians glädje gret dock
dessa tårar, detta måste ej lem-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
