Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
74
Jogråa bergens dälderoch
sluttningar. DA blef det lif i det
lilln hemmet i dalen, då
släpptes korna ut, dä fingo getterna
sin frihet. Men för litt åt sin
hjord, hvarpå hnns och
familjens utkomst berodde, bereda
så godt bete, som möjligt,
plågade Anton med sin far och
Konrad drifva boskapen vid
som inn rens början till de
saftiga gräsmarkerna högre upp
bland bergen. Der hade ban
bygt sig en fäbod eller
säterhydda, i hvilken han fann skydd
under dåligt väder.
En sådan tid var åter
förbanden. V intern hade flytt, drifvorna
på bergen begynt att smälta, och
vårbäekfirncs lustiga språng
utåt klippornas sluttningar
sorlade flen bästa musik de
någonsin hört för dnlene
invånare. Korna och getterna i
stallen tillkännagåfvo genom
sina högljudda läten, ntt äfven
de visste af ilen vår, som
derute fröjdade menniskanssinnen,
att de längtade till
bergängarnas frodiga bete. — Snart kom
äfven tiden för deras längtans
tillfredsställelse. Snart
drefAn-ton, bisprungen nf Konrad och
drengen lians, under munter
sånsr en herlig inonron i som-
« d r
murens början sin hjord till
do i fjerran vinkande med frisk
grönska beklädda betesfälten,
Länge stodo lians hustru och
qvarblifna barn, ännu med
af-skedstårnr i ögonvårna, och
skådade hjordens vandring,
kornas glada gång och getter-
uns muntra språng på den
kända stigen till säterhyddan,
samt männens raska steg på
den alltmer sig höjande vägen.
Gamle farfnr, som på länge
ej varit i säterhyddan, hade
denna vår gripits af en så
stark längtan dit upp, ntt alla
fle öfrigas föreställningar fingo
vika. Han lindé i sin ungdom
lefvat i samma hydda med sin
unga, älskade maka må ngn
lyckliga stunder, och det var
minnet om dom, som på gnmia
dagar gjorde sälerhvddan så
kör för honom.
Deruppe gick tiden fort
undan. De vackra dagarna,den
sköna utsigten, det fria lifvet
blund bergens höjder — allt
bidrog att göra det annars
mödosamma herdelifvet vid
fäboden till angenämt,
isynnerhet för Konrad. För hnns
lifliga, för naturens skönhet
öpp-nn ynglingasinne vnr detta
lif en verklig njutning. Så
förflöt snart sommarns
soliga dagar; de vackra friska
morgnarne infunno sig senare
och aftnarne» vackra rodnad
vid solens nedgång inträffade
allt tidigare. — Hösten kom,
och man började föranstalta
om återfärden. Alla ostar, som
blifvit under sommarens lopp
beredda, och allt smör, som
blifvit tjärnadt, inpackades,
hvad i säterhydduii skulle
i|varlcmnns nnüansattes, och
man gick till sängs för att den
följande morgonen taga farväl
af den trefliga hyddan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
