Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då du i framtiden vuxit upp
till mun och här skägg I>å
buken, då öppnar sig snart för
dina föråldrar en bättre verld
ocb på samma sätt går det då de
unga telningarna vuxit upp till
furor, då luta deras trötta
föräldrar sina åldriga kronor mot
jorden. Bergen oeb stenarne
hafva deremot i motsats mot
djuren och växterna hvarken
far eller mor, de hvarken
lefva eller dö. Man kallar
derföre de sednare på det lärda
språket: oorganiska d. v. s.
döda foremål, men växterna och
djuren gifver man
benämningen: organiska eller lefvande
varelser.
— På hvad sätt blifver då
af ett frö en fullbildnd växt.
— Då fröet, nedmyllas i
tjenlig ocb passande jordmån,
brister fröskalet och derpå
försvinner fröhviten, hvarefter
den lilla växten i fröet skickar
ned i jorden sin späda rot, för
att dermed uppsuga sin föda,
och vecklar ut sina små blad,
för att med deras tillhjelp
kunna andas; år från år växer
den sedan till allt större och
större.
Växterna behöfva således
föda likasom mcnnisknn och
djuren, hvar nf härrör detta?
— Emedan de växa och icke
kunde blifva större om ej nya
ämnen skulle tillföras dem af
den yttre naturen. Förmågan
att växa och behofvet af föda
är den andra omständigheten,
hvarigenom man skiljer de
lefvande föremålen: djuren och
växterna från de dödn.
Bröderna.
(Historisk berättelse.)
I.
Riketa herre.
En tryckande lystnad rådde
uti de kungliga salarna i
Meni-leben. Ljud löst gingo tjenare
fram och åter, en vink eller
en sakta hviskning var nog i
stället för ord. 1 den store
sälen vid ingången till slottet
voro hofmännerna församlnde.
Äfven här ljöd knappt ett ord;
öppnade sig dörren, så
riktades alla ögon med spänd
väntan emot den inträdande. I
hvarje blick låg en fråga, som
man fruktade att uttala i ord;
en sorgsen rörelse på
hufvudet blef vanligen svaret.
A-ter gick dörren. Det var en
främling, som inträdde, en
högväxt munk i hvit
benedikti-nerdrägt. Mun måste hafva
vandrat långa sträckor, ty lians
fötter ocb kläder voro
neddammade, hnns utseende vittnade
om trötthet. *För öfl igt syntes
han för sina år — ban torde
varit vid femtiotalet. —
särdeles kraftfull; i de blonda
lockarna förmärktea blott få
gråhår. Icke utan nyfikenhet
betraktade hoffolket dennn
ovanliga munk. lians gestalt, hnns
hållning, elden i hnns ögon
visade tydligt, ntt lian icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
