Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•S4
tillbringat hela sitt lif i
kloster, ej heller uppvuxit iler.
I h:ins drag låg dock en from
klosterbröders sannt»
ödmjukhet och fridfulla lugn; nu buro
de en dyster prägel af sorg
och vemod.
— Lefver ban ännu? med
denna fråga blickade han
omkring på den för honom
främmande hofskaran.
En tyst nickning erhöll ban
till svar.
— Gud vare lof, jag
kommer icke för sent! sade
munken för sig, sedan fortfor ban
högt:
— Jng måste se honom!
Ar han ännu vid medvetande?
— Konungen är vid fullt
medvetande, ärevördige fader,
inen ban har redan emottagit
sakramentet och lemnar ingen
tillträde förutom sin gemål,
sina söner och sin biktfader,
svarade öfverhofniästaren, en
gammal allvarlig man,
trädande fram ur skaran.
— Mig skall ban icke afvisa.
För mig utan dröjsmål till den
sjukes läger, sade munken så
befallande, att
öfverhofniästaren, ehuru ban Tirinu tvekade
ett ögonblick, icke mera
vågade motsäga honom. I det
ban tigande visade munken
att följa, sig, förde han
honom uppför en vindeltrappa
och längs en rad af salar. Allt
stillare blef det, ju längre de
gingo fram, blott den gyllene
julisolen lekte i gemaken, men
intet ljud, ingen rörelse kunde
förnimmas. Ändtligen
stadnade öfverlnffinfistareu i en sal,
hvarest flere af de förnämsta
Sachsnrne voro församlade.
— llvein skall jag anmäla?
frågade han belt sakta.
— Fader Johanne» — förut
grefve Adalbert, svarade med
dämpad röst den tillfrågade,
och öfvcrhofinästnren försvann
med ljud lösa steg i do inre
rummen. Snart trädde han
å-ter genom dörren, vinkade åt
munken att inträda och
återvände ljudlöst tillbaka till det
yttre rummet.
Främlingen närmade sig del
inre rummet; i den
hnlföpp-naile dörren stannade hän dock
tör ntt först taga i ögonsigtc,
livad som försiggick der inne.
Honom mötte en uppskakande
anblick.
Der låg på defvällande
dynorna en döende;
pnrpurför-hängen oingofvo hans läger,
dock desto blekare syntes
derigenom hans aftärda ansigte.
En gyllene bägare, med en
läskande dryck stod på
marmorbordet, — for sista gången
hade ban svalkat sina
brännande läppar. Det var rikets herre,
soln här låg döende; kronan
och spiran, allt hvad ban egt
af joidiska värdigheter och
hofvor lemnade han qvar, för
att likt den fattigaste gifva
sin kropp åt jorden, sin själ i
Guds händer. — Och i
sanning konungslig hade hau va-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
