Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•srt
tagit i vapenlekar oc:h jagtcr.
Derefter hade deras vägnr
skildt sig från hvarandra’, ödet
förde den ena på tronen, den
andra i klostret.
Medan den döende utbytte
dessa få ord med sin fordna
ungdoniskamrat, rigtade
prinsarna sina blickar på munken,
som i detta högtidliga
ögonblick hade vågat trånga fram
till konungen: blotL
drottningen, betagen af smärta hade
ej märkt den inträdande
främlingen. Den döende tog åter
till ordet.
— Adalbert, sade han, du
ser min gemål, mina söner;
visa (lem vid tillfälle den
trohet som du engång bevisat
mig. — Mathilda, behöfver du
råd, tröst, då du icke ens
vågar nnförtro dig åt den
förtrognaste, så lät kalla honom.
At honom kan du förtro allt,
han skall äfven i de svåraste
fall ge dig visa och kloka råd.
Blott tigande förmådde
drottningen åhöra den döende. En
stund var det åter stilla i det
kungliga gemaket. Den döende
andades svårare, hans blick
blef orolig.
— Huru långt år tiden
liden? frågade han slutligen af
läkaren.
— Solen begynner gå ned,
svarade denne.
— Äfven mina dagar ändas
.. .. jag käuner annalkandet
af den sista kampen. Träden
litet tillbaka, mina vänner, och
också ni, mina söner, att jag
för sista gången får snmtnla
med eder moder.
Efter dessa konungens ord
drogo sig nlla till bakgrunden
i • i i
af gemaket. Anyo rigtade
konungasönerna sin
uppmärksamhet på den fremmande
klosterbrodern som så
förtroligt tilltalat deras fader. Lugn
uthärdade denne deras
pröfvande blickar; dc förvirrade
honom icke.
Den döende talade
emellertid ifrigt och sakta med sin
gemål, som häftigt gret; han
tycktes kärleksfullt trösta
henne. Slutligen vinkade han med
handen att de öfriga åter skulle
framträda, bad dem öppna
dörren till förrummet, ntt äfven
de der församlade skulle höra
honom, derpå tilltalade hnn
högt sin gemål: „Min trogna,
älskade maka, jag tackar
Herren Christus, ntt jng före dig
skiljes från verlden. Ingen
har vunnit en så from, i hvarje
dygd pröfvad qvinna, som jag
. . . Du har ofta, när
passionerna velat öfvermanna mig,
stillat min oroliga själ, under
alla tider gifvit mig nyttiga
råd; när jag gått vilse, har du
återfört mig på det rättas väg
och flitigt uppmanat mig att
antaga de svagares sak — haf
tack för allt detta I . . . Jag
anbefaller i Guds hand och
i de utvaldas förböner dig
och våra barn, liksom äfven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
