Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JM)
tia cn stol; hunnes bleka
anletsdrag oeh förgråtna ögon
förrådde, huru mycket den
föregående dagens händelser lindé
gripit henne. Knappt en qväft
timme hade hon sålunda
hvilat, då en tjenarinna anmälde,
att en benediktiner munk
önskade. tala ined drottningen.
„Det är patern," fortsatte hon,
»hvilken erhöll tillträde till
konungens dödsbädd."
— Fader Johannes, utropade
Mat bilda, ban är välkommen.
Tjennrinnan aflägsnade sig
oeh snart inträdde munken.
Ånyo träffades drottningens
ögon af det sällsamma i hans
utseende. Till och med i hvit
klostcrdrägt. hade hans gestalt
något ridderligt och bredvid
ansigtets milda, vemodiga
uttryck öfverraskadc det eldiga
ögat.
— Jag kommer, o drottning,
för att säga eder farväl. Jag
hade endast erhållit ledighet
till konung Henriks
begrafning. Nu. hvilar ban lugn i
grafven, ocb jag är i begrepp
ntt vända tillbaka till mitt
kloster; men jag ville ej bortgå
härifrån, innan jag bjudit
Henriks kungliga enka eit sista
farväl. — Så talade
benedik-tinern till drottningen.
— Jag tackar dig derför,
svarade hon, jag har önskat
ännu lain vid dig, ty jag ville
erfara, hvad som förbundit dig
vid min kungliga gemål, hvars
själ nu hvilar i Guds händer,
isiimt hvad som fört dig i
klo-I strets stillhet.
— Det skall ni förnimma,
ädla drottning, sade lian efter
en paus under det han syntes
kärnpa med sig sjelf. Fjerran
vare det från mig ntt mera
uppskjuta dermed, hilt u
smärtsamt det än är för mig att
berätta detta; dock mycket har
jag att förtälja, må det blott
ej uttrötta er!
Han tystnade, samlnnde sina
tankar; slutligen höjde ban
det sänkta hufvudet, riktade
den klara blicken på
drottningen och begynte sålunda:
Den som står framför er i
benediktinerdrflgt vnr fordom
en konung Henriks
vapenbroder, medan han var hertig och
hnns gamle fader ännu lefde.
Ni hörde kanske tidigt
nämnas den stolte grefven At
hemars namn — ban var min
fader; i hvarje fall har ni vid
hofvet sett min äldre brodor,
som bar vår faders namn och
var hans arfvinge. Jag var
yngre sonen och, såsom jag
nog bilde mig bekant, min
faders älskling, ty jag hade ett
eldigare, oroligare sinnelag
såsom han sjelf oeh var derföre
gladare och skämtsammare.
Min broder deremot visade
redan tidigt ett slutet,
tillba-dråget väsende, han var tyst,
stolt och kall; sällan såg man
honom le.
Vi kommo ej väl öfverens;
min broder vnr högfärdig och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
