Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nil lefde- Jflgtspjiitet lindé ej
träffat. Iionom dödligt, elter en
lång sjukdom lindé hnn åter
tillfrisknsit. Min fader hadr
ännu lefvat några diignr efter
slaganfallet; han hade
visserligen förlorat tungomålet, men
dock låtit genom tecken förstå,
att man skulle uppsöka mig
och bringa mig lians förlåtelse.
Allt detta lät hertig Henrik,
min vän, förkunna mig; hnn
hade ej hvilat, förr än ban
utforskat min tillflyktsort,
hvilken ingen kände.
Ännu hade jag ej aflagt
klosterlöfte och verlden stod mig
åter öppen. Också hade den
gande hertig Otto aflidit och
Henrik intagit hans plats; vid
hans bof vinkade mig ära och
gods. Mon jng ville ej vända
tillbaka till verlden; jag hade
funnit frid med Gud och ville
ej löpa fara att åter förlora
densamma, ty jag misstrodde
mitt hjerta oeh dess oroliga
begär. Jag visse, att min
broders räddning ej förminskade
min skuld och att det blott
var Guds nåd jag hade att
tacka för, att ej spjutet hade
dödat honom. Men en svår
tyngd var lyftad från min själ,
jag gällde ej mera för mördare,
för en nf fuuer förbannad. Mitt
hjerta, som var nedtryckt af
känslan af mitt brott, blef åter
iritt och gladt; dock glädje och
förnöjelse fana del ej mera hos
verlden utan hos Gud. Huru
ringa syntes mig nu allt
sträfvande efter jordisk ära, efter
stora bragder, som verlden
prisar!
Derföre aflade jag mitt
klosterlöfte och inträdde i
klostret under namn af .Johannes.
Alltför länge trifdes jag dock
ej i den trånga cellen: jag
måste tala med andra om det som
uppfyllde mitt hjerta samt drog
derföre ut att predika i
byar-ne. Ofta blef jag kallad till
sjuka oeh döende och
derigenom hemmastadd i det lägre
folkets hyddor, hvilket jag en
tid så föraktat. Jng lärde
erfara, huru öppna folkets
hjertan äro för Guds hemligheter.
Det var min glädje, min lust
att träda in i de torftiga
hyddorna, att bringa
vederqvickelse at sjuka, tröst ät de
döende. Kyrkan är ju
förnämligast de armas och betrycktas
moder, hon haller de lifegnas
odödliga själar lika varda som
furstars och konungars.
(Forts.)
UpplÖHiiiUtfttl- till n:t. Il
1. Kajtina.
2. Lönnrot.
3. Elefant.
4. Snöstorm.
5. Skata.
6. Referendnriesekreterari’
7. Trollslända.
». Liknöjd.
9. Ädelmod.
10. Bostad.
11. Käpphäst.
Till Rebus: Socker och le.
H ELS IN G KO ltS.
IljcKlor H c il t» r ho I di f b o It i r y o It pr I. 1813.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
