Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
*»0
från menniskor måste sluta mitt
unga lif, ntt ingen hand skulle
torka kallsvetten frän min
pnn-nn, inga lftppnr röra sig till
Iiöii för min själ, att iiiin kropp
icke skulle hvila i invig jord
bland andra utan prisgifvas
till rof åt skogens vild-djur.
Under det dessa tankar
öf-vcmiannnde mig och
frampressade tårari ögonen, då trängde
från närheten ljudet af en
liten klocka till mina Oron; det
ljöd så underbart lockande, så
tröstande; jag tyckte att det
kallade mig. Hvar jag var,
viss-te jag ej ty jag haJc hela
dagen irrat öfver berg och
klyftor. Jag steg upp och följde
ljudet. Snart öppnade sig
skogen och jag varseblef framför
mig ett litet kloster. Klockan
tystnade nu, men munkarnes
aftonsång ljöd emot mig.
Huru ljufligt mennipkoröster
klinga för den, som länge blott
hört rönet och skriet af
skogens vilddjur, det vet ingen,
som ej sjelf erfarit, det.
Jag släpade mig fram till
klostret ocn klappade på
porten. Dä portvakten såg mig
blek ocli förstörd så-som jag
var, frågade han ej efter mitt
namn, skyndsamt öppnade ban
porten, förde mig i gäst
rummet och räckte mig der en
bägare oeh ett bröd. Jag,
som nyas önskat mig döden,
at och drack och kände mig
bättre Derpå ledsagade mig
portvakten till priorn.
Dennes ärevördiga gestalt
och bleka anlete väckte mitt
förtroende. Utan betänkande
sade jag honom allt, hvem jng
var, ii varifrån ing kom, ntt min
hniid vnr beflä ekad med min
broders blod, mitt hufvud
belastadt ined min fnders
förbannelse. — Priorn var en
from och vidt erfaren gubbe,
— nu hvilar ban längesedan
i Guds händer, men tack hafve
ban ännu för all den tröst,
som ban då och längre fram
gaf mig.
Jng blef i klostret, drottning,
med verlden hade jng ju
brutit. Jng kunde ej mera se
några vapen, sedan jag sett mitt
spjut stungit i min broders
börst, jag kunde ej mera stiga
till höst, emedan jng satt till
häst, då jag begick det
olyckliga dådet; för jagt kände jag
en fullkomlig rysning.
Visserligen var det mig tungt att
vistas i ett stilln, trångt
kloster, men jag underkastade
mig detta tvång som ett
botemedel, som tämde mitt vilda
sinne. Ofta kommo
visserligen svara tankar öfver mig,
jag Ivifhide på Guds
förbarmande, och långa nätter låg
jag i böner framför altaret,
lastade dagar igenom ocli
gisslade mig; inen priorn tröstade
I mig alltid med tanken, att.
Frälsaren äfven för min skuld
i lidit och dött pä korset.
En dag lät priorn kalla mig
och sade, att det kommit ett
’ budskap från mitt hem som
förkunnade, att min broder än-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
