Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
It
X)
Huru mycket Marii» Sn
be-skftrmade si<r, inlät sig Kristina
i samtal med Hickans moder, soto
full af gläd je, med tårar i ögonen
öfverlemnade sin lilla dotter ål
den goda Kristina, som
vanligt tog henne vid handen och
vandrade vidare tnéd Marin.
„Men här finns ju ej, utropade
denna, en enda liten unge, som
man kunde hafva lust till!"
Hon blickade tröstlöst omkring
sig och kastade stundom en
missnöjd blick på den lilla
trasiga Hickan, som strålande af
glädje vandrade vid Kristinas
sida. Just i detsamma hördes
en vacker barnslig röst
uppstämma en munter sång på
torget, och kort derpå visade
sig en liten vacker nicka tned
ögon ocli långa, hängande
lockar, hon sprang omkring bland
mängden med utsträckt hand
bönfallande om penningar af
hvarochen. Maria kastade en
triumferande blick på Kristina
och hennes skyddsling,
skyndade fram» drog den lilla ur
mängden och frågade hvad hon
hette.
»Cecilia svarade denna och
blickade begärligt i Marins
öppnade börs.
„Se, det var ett namn,
utropade Maria gladt, och se
hvilka lockar 1" tillade hon
vänd till sin vän, som
allvarligt betraktade Cecilia.
Cecilias moder uppfyllde
ger-ua Marias önskan att till henne
öfverlemna sin dotter, blott
hon kunde få er ordentlig
betalning derför. Det fick hon
och skyndade sin väg, gifvande
Cecilia en omild knuff, då
denna gjorde mine af att följa
henne,
»Du blir hos mig, mitt
barn!" sade Maria. Flickan
såg tvekande på börsen, såg
efter ilen bortilande modren,
såg åter på börsen och
stadnade C|var, följande villigt de
båda vännnerna.
»Cecilia! det Ur det
herrligaste namn! utbrast åter Maria,
din lilla trasiga unge der
beter säkert Sara, Sofia eller
något dylikt, jag är säker derpå."
„Kersten heter jag! sade den
lilla trotsigt i det en lätt
rodnad öfverflöd hennes barnsliga
lilla anlete. Kristinas ögon
glänste. »Kerstin, sade hon,
så kallades äfven jag då jag
var lika liten som du!"
Några dagar derefter satt
Kristina i sin lilla bostad vid
spinnrocken och sp råkade
vänligt med den glada fosterdottern,
som hjelpte henne att sticka
på den nyss började strumpan.
Men var det verkligen
snm-ma fula, trasiga flicka, vi
sednast sågo på torget? Nu
liaile ban belt och hållet
förändrat utseende och såg, ehuru
ej vacker, dock ganska täck
och intagande ut, De klara
ögonen lyste ur det nu rena,
något bleka anletet,- det
sednast tofvign, ljusa, nästan hvita
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
