Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ini
hålet ringlade sig i tjocka
tlä-tor kring hufvudet, och den
tnisiga kl Tidningen vnr ersatt
af en blå ylle. Hon lindé just
klifvit ii[tj» till Misse på
inuren, då Maria ined Cecilia vid
handen inträdde.
„Ar hon ej förtjusande min
lilla Cecilia?" frågade hon vänd
till sin vån. Flickan sprang
fram för ntt visa sin lilla
person. Hennes fostermoder hade
rätt, lian vnr ett ovanligt
vackert barn, och Maria hade
utstyrt henne efter bästa
förmåga. De långa svarta lockarna
föllo ned på den röda
kläd-ningen ined de korta ärmarna,
och ett haml snöhvita perlor
bar hon uppå halsen. „Jag
tycker hon är alldeles för
grann! utbrast Kristina
allvarligt, och tle långa loeknrna
skulle jag förkorta med min
sax!"
„Min Gud! hvad tänker du
på — de sköna lockarna, och
se blott hur klädningen sitter,
men hvar är din lilla trasiga
unge från torget. Ach,
hvilken skandal! der sitter hon
uppe på muren, min lilla vän,
hvad tänker du på?"
Kersten hoppade ned, neg
trotsigt för Maria, brydde sig
just icke mycket om Cecilia
och var snart åter pä sin
upphöjda plnts. Cecilia sysselsatte
siir med att jemföra sin egen |
och Kerstins drägt och
anställde derpå ett stort nederlag
bland Kristinas vinteräppel.
„Hon är ännu så oförstànilig!
menade Maria, Kerstin, tillade
hon, har ett ganska trefligt
utseende, men är ej vacker som
min Cicilia.r’
Några veckar derefter
kommo de båda flickorna i skolan,
och till Kristinas glädje skötte
hennes lilla fosterdotter snällt
sin bok, var lydig och
arbet-sam, men halle äfven på
fristunderna tusen glada upptåg
tör sig. Med Cecilia giek det
deremot trögt i skolan, hon
sprang belt sysslolös kring
gatorna, klättrade soni en ekorre
i do högsta träd och trifdes
alls icke hemma hos sin goda
fostermor. Snart fick staden
kunskap om Cecilias vackra
sångröst, och Maria läl henne
derföre på mångas inrådan taga
lektioner i sång. „Röst har
min Cecilia nog, sade Maria
ofta, hon blir kanhända en stor
sångerska, skall då icke
glömma sin fostermoder, och hela
verlden skall ined beröm tala
om oss båda!" Kristina log
sorgset och skakade tviflande
på hufvudet under Marias
stolta, förhoppningsfulla tal.
Kristina hade glädje af sin
lilla skyddsling, På examen
erhöll Kerstin det pris
lärarinnan utsett ät den flitigaste, oeh
om vinterqvällama läste hon
högt vid brasans sken vackra
sagor om förtrollade slott och
’ sköna prinsessor, och misse
som låg på inuren, upphörde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
