Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
101)
så brn ihop, men nflr
myrbar-nel började gå, föll benet nf.
— Det går aldrig i verlden
an; vi måste resa till doktorn,
sad’ myrinntnntn.
Så gjorde hon sig en säck
af en liten vissnad liljekonvalje
från i fjol, stoppade benet i
säcken, tog barnet på ryggen
och begaf sig på väg.
Myrstacken var på en backe belt
nära jernvägen; myrmamma
visste når bantåget skuile
komina och passade på. Bantåget
kom — burt’, m r, urr! —
myrmamma hoppade från skenan
på hjulet, snurrade kring några
hvarf, men klef lyckligen med
sitt barn upp till vagnen och
reste utan biljett till
Helsingfors,
När de kommo dit, kröp
myrinamma varsamt ned, tv
hon var rädd att trampas ihjäl,
och klef dristeligen på en
isvo-schiks droschka. Allt bar hon
barnet på ryggen och benet i
säcken,
— Nu skola vi fara till
doktorn, menade myrmamma;
men jag undrar hvad hästen
säger om ett så tungt lass.
Hvad är detta för hvita
berg? frågade myrbarnet, när
de åkte förbi de stora
Bten-husen.
— Det är sådana stackar,
som menskorna bo i, svarade
mvrmamma; stackare äro vi
alin. — Oeh så kommo de till
klinikuin, ty isvoschiken körde
en ung doktor, som varit rest
till Petersburg, lör att höra
Christina Nilsson sjunga
Ncc-lcens polska.
Myrmninma glömde att
betala isvoschiken och klef
uppför trapporna med barnet, på
ryggen. Stordoktorn satt vid
siit bord och läste en bok om
konsten att göra nya näsor.
Myrmamma klef unp på
bordet och kröp på bolmen.
Stordoktorn såg henne och knäppte
henne tned fingret, men
myr-mamma knep fast sig i bladet
och begynte berätta om isbiten
och barnets ben. — Jaså, är
det ingenting annat? sade
stordoktorn och ville hopfästa det
lilla benet, men ban hade för
grof lång och ryckte i stället
bort ett nf de friska benen.
— Hvad var det? snde
myr-mamma.
— Det var ingenting, det
var bara jng, som tuiste ett
ben till, sade det tåliga lilla
myrbarnet.
Stordoktorn skyllde på sina
glasögon och gick att 6öka en
finare tång, men myrmamma
gaf sig ej tid att vänta, hon
packade iti båda de lösa
benen i säcken, tog barnet på
ryggen och kröp sin väg.
— Vi måste väl resa till
doktor Evert, sad’ myrmamma
och lyckades snart få rätt på
en isvoschik, som skulle åka
dit tned en fet herre, som ville
bli mager.
Doktor Evert stod vid en
stor badbunke och ville just
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
