Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ill)
blott af tlciii, som personligen
kände honom! Nej, hans
bortgång vnr en förlust för hein
vilrt Inntl, oeli som ett rätt
Fin Inn ils bitrn bör äfven du
egna honom en tncksam tanke.
— Nu ligger vinterns diifvn
så hvit ock mjuk öfver Kobert
Wilhelm F.kninns graf, men
bnns minne fortlefver i bnns
verk. — li.
Bröderna.
(Forts. |Y. mo 14).
VII.
Do sammansvunia.
J. pnhiiset vnr ett festligt hord
nppdtrktidi. på hvilket guld
och silfver lyste om hvarandra.
Här sutte sig konungen på dtn
höga tronen, till höger om sig
lindé loin erkebiskoparne och
derpå do andliga och
verldslig|t furstarne och sist rikets
grefvar. Måltiden var
förslösande rik, vinet tlöt i
strömmar; musiken lifvade
sinnc-stämningen och ute skållade
på nytt folkmängdens
glädje-och bifallsrop, hvilken
skockade sig omkring palatset..
Deremot kunde man vid bordet
midt ibland lust och glädje
varseblifva mänga mörka
ansigten, hvilket icke undgick
Ottos genomträngande blick,
ehuru han ej aktade derpå. J
skämtsam ton talade han ån
till den ena, än till den andra
af furstarne; dock under skämt
liksom under allvar hvilade det
lugna majestätet på lians panna.
— Det gläder mig att sc
dig gliid, konung Otto I talnde
till honom vid slute| af
måltiden den gamle erkebiskop
Hildebert, som satt vid hans
sida. Jag vet, att ditt sinne
eljest är allvarligt och att höga
tankar hvälfva sig i ditt inre.
Jag vet, alt du är född till
herrskare — men hertigarne
och grefvarne vilja ej mera
fördraga någon herre och det
skall blifva dem svårt, ifall de
åter måste böja sig under
någon. Derföre hade ock din
store fader undvikit kröningen,
för att cj reta de mäktige
herrarne.
— Min fader gick sin väg,
jag går min, svarade Otto
lugnt; min faders uppgift vnr
att återställa kungniiiakten i
Tyskland, som var skakad;
mig tillhör det ntt bygga på
den engång lagde grunden.
Dessa hertigar, dessa stolta
grefvar skola lära, ntt en herre
står öfver dem för att. skydda
de svaga, förödmjuka de stolta
och utötva rättvisa emot alla.
Med beundrnn betraktade
den gamle kyrkofursten den
uilge konungen, som tillade ined
sådan djerfhet.
— Gud vare med dig,
konung Otto! sade ban, dig
förestår ett svårt verk oc.li heta
strider skola vänta dig!
— Jag vet det och är
beredd derpå, högvördige
erkebiskop. — Hör du folkets rop
derute? De önska se mig. Såg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
