Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
l|it
obroderligt. Vi 9rn öfverty- I
gade om, ntt hjeltehlod flyter
i edrn ådror, som ej fördrnger
en sådan belinodling, ntt. ni
blott väntar på tillfälle, för att
nfskaka bojorna Oeh bestign
ilen troil, som tillhörer. Eller
huru? hafva vi bedragit oss
med afseende å eder? Skulle
oj ni våga strida ined eder
broder om kronan?
Den hånande ton, hvarmed
grefven uttalade denna frågn,
dref blodet till Henriks kinder.
— Ni bedrar er ej på mig.
sade ban lifligt; jag är
beslu-ooli beredd att göra min rätt
gällande.
— Väl då, min konung,
fortfor grefven, så ser ni oss alla
här förenade lör att erbjuda
eder vår hjelp. Försigtighet
är nödvändig. Vi kunna ej
angripa Otto i öppen kamp,
ty makten år på hans sida, vi
skulle duka under, såsom det
gått med de mäktiga hertigarne
af Franken och Lothringen.
Men vi vilja ej lemna deann
sal. förr än vi fattat ett fast
beslut. Säg. konung, skall ej
Otto komma tillbaka till påsken
till Sachsen?
— lian skall tillbringa
påsken i klostret Qvedlinburg,
svarade Henrik.
En djup stillhet inträdde nu,
endast den sprakande
eldbrasan i ktminen afbröt den
högtidliga tystnaden. Tvenne
facklor kastade ett dunkelt sken
på de församlade, tyst gick
pokalen omkring, och enhvar
af gästerna drog ett djupt tag
ur densamma, för att med
det eldiga vinet döfva
samvetets inotsträfviga stämma.
Derpå reste sig grefven.
»Förr än vi skrida längre,"
begynte hnn, »göre enhvar en
ed att hålla det hemligt, som
vi hår besluta, till och med
för närmaste anhörige, bröder,
fäder ocb söner; — död och
förderf åt förrädaren!"
— Död och förderf At
fär-rädaren! upprepade alla,
höjande banden till eden.
Tigande satte sig allaneder
och med dämpad röst begynte
grefven åter: »Otto skall ej
mera komma genom
klosterporten, som för sistu gången
erbjöd honom inträde. —
— I lätt festdrägt, utan
rustning skall han falla i klostrets
långa, mörka korsgångar. Vi
trånga oss omkring honom, och
verket är fullbordadt, ännu
larm uppstår."
Ingen nf grefvarne svarade.
Blott Henrik bröt den djupa
tystnaden, i.det ban dröjande
utropade: »Ar detta den sista
ocb enda väg? .lag vill ej
doppa min hand i blod!"
— Det behöfver du ej
heller, svarade grefven; verket
tillhör’ oss! Vi vilja hämnas
pà Otto, åt hvilken vi svurit
döden, men hans krona skall
sättas nå ditt hufvud!
— Nej, utropade Henrik,
kämpade med sig sjelf; ger-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
