Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11*
genom sitt stolta oeli häftiga
uppförande till uppror, så ntt
ile snart för drefvo honom fråu
landet.
Otto emottog sin broder med
fürtjenta förebråelser oeh tvang
ingalundh Lothringarne,
såsom Henrik önskade, att åter
antaga honom, utan insatte till
hertig en erfaren ooh trogen
grefve. Sin broder höll han
vid hofvet — Henrik skulle
först lära sig ntt lyda, förr än
han utsågs till herrskare.
Nu trodde sig Henrik ånyo
berättigad att vredgas på sin
kungliga broiler, honom, som
ban dessutom afundades
kronan. De många missnöjde
såväl i Sachsen som på andra
orter, hvilka kände Ottos
fasthet, riktade nu sina blickar
till Henrik; de sökte vinna
hans förtroende och ökn hans
agg till konungen. Då Otto
ofta vnr frånvnrande i andra
delar uf riket oeli Henrik
härunder qvarblef ensam i
Sachsen, så hade de så mycket
friare spelrum, oeh Henrik
lyssnade villigt till deras
ingifvelses
Engånji, under Ottos
frånvaro, inbjöd en nf de
tinsed-daste grefvarne Henrik till ett
jagtparti på Innia borg. Det
var mot slutet af vintern.
Henrik antog inbjudningen och
infann sig, endast ledsagad af en
tjenare. Han träffade ett stort
antal gäster församlade pä
gref-veborgen och blef hclead af
dem med kunglig ära. Gerna
emottog den fåfänge ynglingen
dessa hyllningar; också, fördrog
ban, ntt man talade om hans
broder med skymfliga och
fiendtliga ord, men ännu lindé
ban ej erbjudit sin hand till
öppet förräderi.
En vecka lindé Henrik
sålunda tillbragt på borgen oeh
följande morgon skulle ban
afresa. En afskedsfest skulle den
sista nftonen afgöra allt. Alla
gäster hade samlats i sälen,
sorgfälligt voro dess dörrnr
bevakade och allt tjenstfolk
aflägs-nadt.
Då bägarene voro fylldn,
höjde sig grefven, grej) den
fyllda pokalen, och talade
betydelsefullt: „Jag dricker för
vår sanna konungs välgång,
för Henrik den ll:s välgång,
som liknar sin fader så väl
till gestalt som sinnelag. Den
som är af snminn tnnke med
mig att höja Henrik på tronen,
må förena sig i skålen."
Alla gäster drucko Henriks
skål och liksom berusad af
livad ban förnam stod hnn tyst
utnn att säga något till svar.
— Min konung, begynte
grefven nu, ui måste redan hufva
sett, ntt vi ej tillfälligt ej luller
blott för jagtens skull äro här
församlade. Vi alla hata eder
broder Otto, tyrannen. Men
ingen har mera orsak dertill
än ni, hvilken han
undandragit krona och rike, ni, som
hnn behandlat ø& skymfligt och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
