Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
125
När de så tröttnade, försökte
de pä hos syster Nannn, en
liten yrhätta, nflgnt äldre än
gnmm frun och det var som
nit t än titt eld i blår. Det. blef
ibland heta strider, mon freden
stiftades snart igen och allmän
försoning inträdde. Dä
någonting utomordentligt roligt
inträffade som kom dc andra
barnen ntt hoppa, skrtilta och
stoja i glädjen, stod »gamla
frun1’ med sitt lugna leende
och såg på. Då de andra
syskonen lekte häst eller „kurra
gömma" eller Jånn eld,"
Nanna lika bullersam som trots
någon al’ gossarne, satt gamla
frun med sin stickstrumpa vid
barnkammarbordet, eller
vaggade hon yngsta bror i
sängkammaren, eller stekte plättar
åt syskonen i köket. Gamla
frun hade gifvit många prof
på vänlighet och hjelpsamhet
och derföre hade syskonen,
stora soto små, en viss aktning
för henne, oaktadt de ofta
blefvo frestade att retas med
henne. — Der åkte hon nu, ett
litet bylte i brun kofta och
skinn-inuff och ett rundt ansigte som
med mörka lugna ögon
allvarsamt tittade fram ur den
svarta bahytten. Lilla kusken,
fogdens Matti, var en
rödltin-dad, uppnäst ljushårig pojke,
lika gammal som Martha, men
mycket liten och knubbig till
växten. Han var gamla fruns
lifkusk oeli förde henne hvaije
morgon till skolan och hvarje
afton derifrån, lian såg rätt
kostelig ut, i sin korta grå röck
och bruna hundskinnsmössa,
der ban salt på kusksätet,
höjande på sin lilla näsa för att
kunna se öfver slSdskärmen.
Händerna voro så små nit de
jemt och nätt kunde hälla de
grofva tummorna, men ändå
måste piskan nödvändigt Tå
rum också, ty Brunte var
gammal och lat och blind på ena
ögat, den behöfde ibland en
påminnelse. Gamla frun och
lilla kusken voro mycket goda
vänner. Dc hade redan i två
vintrnr rest pä detta sätt
tillsammans och kände hvarje sten,
hvarje krökning af vägen.
Brunte hade nog också kunnat
Springa den vägen med två
blindn ögon, men den låtsade
som om den ej var rätt säker
på sin sak, utnn gjorde alltid
ett försök ntt vika nf till rinn,
derifrån en ginväg förde
tillbaka till stallet, men då ryckte
Matti på högra tömmen,
mumlande ett hällt förtretadt
„siss-så !h och då först förstod Brunte
hvarom fråga vnr. Detta
upprepades alla dagar och Brunte
tröttnade ej ntt vika af oeh
Matti tröttnade ej att föra den
på rätt, Matti var en linsk
pojke odh kunde icke ett ord
svenska, men han lindé cn gång
hört cn stndskusk såga: „ser
litt nil" och detta måste Matti
hafva funnit särdeles vackert
eller fiffigt ty om Brunte på
något sätt bar sig illa åt, gick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
