Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
126
för långsamt i en backe,
började galoppera, eller icke ville
slå stilla när den någon gång
fltdc vänta för länge i kölden,
utbrast Matti: „si do no!u
Annars var Brunte nog en
stot-favorit. Matti ryktade den sjelf
hvarje dag, vattnade den, spände
ur och i den och sparade
mången bit bröd lur Éruntcs
räkning. Brunte var det
lugnaste kräk man kunde se, men
en gång i sitt lif hade den
skenat. Det var just på en
af de vanliga skolfårderna. Den
hade bra länge stått utanför
skolhuset; det var bistert kallt
oeh snöyra. Matti stampade
med fötterna, blåste i sina
rödfrusna fingrar och gned
näs-tippen med tröjäinipti. Brunte
stoil och stampade, tittade in
genom 6kolfönstren, skjöt
tillbaka, tog ett steg framåt, gned
nofcn mot portstolpen och
visade albi tecken till otålighet.
Ändtligen kom frun. Brunte,
log god fart och var glad att
slippa i väg, men det var icke
nog för Matti. Utanför
skolhuset stod en mängd små
skolflickor och i fönstret satt
sjelf-vaste skolfrun. Nu ville ban
riktigt visa alt ban var karl. Lilla
kusken fick tng i piskan, steg
upp i slädan för att bättre räcka
och gaf på ett rapp, så
kraftigt som Brunte kanske aldrig
ännu fått nf honom. Den
rikligt hoppade upp, kanske ända
mem af förvåning än smärta
och gnloppernde ned för bnc-
ken så att snön yrde. Nil
ville olyckan att ett stort svart
svin sprang öfver landsvägen,
just i detsamma som det lilla
sällskapet skulle vika om hörnet
vid klockarens lada. Brunte
som just annars icke visat sig
nörvös blef så skrämd att den
skenade nf öfver stockar och
stenar utan att höra på Mattis
..ptro, ptrol" Lilla kusken
blef skrämd. lian bet ihop
tänderna och höll i tömmarna
af alla krafter, men ingenting
hjelpte. Slutligen rycktes
tömmarna ur Mattis händer och
hnn skrek storgråtnnde: "sido
no, pahalainen!" men i
detsamma fick slädan en dugtig stöt
och Matti trillade ut
hufvudstupa i snödrifvnn och de korta
benen rakt upp i vädret.
Gamla frun hade bela tiden suttit
tyst med sammanbitna tänder
och hållit Big fast i slädan,
litet blek var hon men lujjn.
Hon lindé hört ntt det är
farligt att hoppa ur åkdonet när
en häst skenar, derföre satt
bon belt stilla, men då Brunte
i vildaste, fart rusade rakt mot
ett gärde och då plötsligt
stannade, var gamla frun icke sen
att hoppa üt. Bekymrad
öfver sin lilla kusk, vände hon
genast om, trampade »nödigt i
den mjuka snun vägen framåt
och mötte efter en stund Matti,
som lunkade af hemåt med
blödande näsa och förfrusna
fingrar och öron. Tårarna
trillade stora soin ärter utför de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
