Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
135
den oroade hennes hjerta.
Dervid mttrkte hon att Henriks
bliek var osaker, att hans
anletsdrag förrådde oro oeh
spaning. livad skulle detta
betyda? Mot sin kungliga
broder visade sig Henrik vänlig
oeh undergifven som förut,
men Otto afvisade med bister
stränghet hvarje närmande från
hans sida. — Sålunda gick den
st.illn heliga påskveckan till
ända, och första morgonen
efter festtidens slut församlade
konungen samtliga furstar.
Genom Bruno underrättade han sin
moder, att han derefter skulle
besöka lien ne.
— Hvad sknll denna
församling uträtta? hvad föresväfvat’
konungen? Jng är rädd, ehuru
jag ej vet någon grund derför.
Bruno, Er jng ej äfven din och
Ottos moder? Ar jng ej
värdig edert förtroende? talade
kungaenkan till sin yngste 6on.
— Otto skall upplysa dig
om allt, moder; jag kan och
törs ej tala på förhand. Gå
till kyrkan, moder, lugna dig
genom böner; jng måste
skynd-samt ila till Otto, ljöd Brunos
svar.
Mathilda följde sonens råd.
Hon begnf sig till kyrkan, der
hon alltid lättast förmådde
betvinga sitt orolign hjerta, En
timme kanske lindé hon
tillbragt der, då en tjenarinna
kom instörtande med alla
åtbörder af förskräckelse.
llvnd har skett? ropade
kungaenkan, i det hon blek
reBte sig upp.
— Ingen vet det, drottning!
Furstnrne äro ännu församlade
i vnpensnlen, kloaterportarnc
blefvo till8tängdn, — på
gården blef den sachsiske grefven,
prins Henriks vän, nedstucken,
— andra grefvar blefvo
fängslade, — prinsen sjelf jngnr
innu efter, emedan ban
undflytt.
Under dessa tjenarinnans ord
lindé äfven den unga
drottningen Edith inträdt i kyrkan.
Ilon omfamnade den darrande
kungaenkan och sade
tröstande: „Fatta tnod, dvra ftioder!
Otto är rättvis, men också god
och mild; han skall ej
glöm-inn, ntt Iloni ik är hans broder.
Han sknll gifva honom nåd."
— Gifva honom nåd?
ropade Mathilda, höjande sina
händer. Hvad har min son
Henrik gjort? hvnd har skett,
hvarom jag ej vet det ringaste?
Medan Edith ännu dröjde
med svaret, ljödo Ottos steg
vid ingången. Ledsagad af sin
broder Bruno inträdde han i
kyrkan och vinkade åt
tjenn-rinnan att aflägsna sig. Hnns
nnlete vnr blekt och
allvarligare än vanligt.
— Du ville gifva mig
borgen för Henriks förbättring,
moder? Vid summa tid hnr
han med några sachsiska
grefvar sammansvurit sig mot milt
lif.
— Min son, — din ädle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
