Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
147
hvilketdera hnn skulle föm lill
prostgården. Så fick
prestninm-selln ett pnr gråa grofva
halfstrumpor oeh (len gnnila
rotgubben en ty8k bok.
Misstaget blef snart rättadt, nien |
gniuhi frun siide:
..Oj oj, jng ser nil du ieke
knn skrifva heller."
Nu blef det tre aftnar i vee
knn lekskola i barnkammaren.
Matti och bröderna voro
skolpojkar oeh gamla frun var
skolmästare, och en tåligare
allvarsammare skolmästare har
väl aldrig funnits.
Skolmästarens bröder beto sönder sina
grifflnr, ritade åsnor på sina
taflor, lagade pnpperskråkor och
hade lusen upptåg för sig, tv
de hade alla tingar sin
magister som höll dem till boken,
de hade. aftnarna lediga, oeh
gjorde sig derföre ieke besvär
med at| ännu ytterligare lära
i lekskolan. Men Matti ban
tog leken på allvar och
stretade nf alin krafter med sina
små k||||upiga fingrar, tills lian
lärde sig både a oeh b oeh
mera till oeh det räckte ej så
särdeles länge förr än ban
kunde läsa ulanskriften på bref
och pakctt. Gamla frun
försummade ej heller att
berömma honom för pnppn och
mamma.
Den glada barndomstiden
förflöt hastigt, ungdomen
lika-sa. Mänga år lindé förflutit.
De gninlti lågo i grafven, de
nnga halle blifvit gamla, en
del gifta, en del bortflyttnde,
nlln skingrnde. Gnniln fi un,
den fordna Hi]n Märtha, bodde
med en trogen tjenarinna och
Matti på ett litet hemman. Han
var som förut hennes lifkusk,
men dessutom inspektor,
fogde, stalldräng,
trädgårdsmästare och „alltinllom." Kort var
ban som förut, knubbig oeh
uppnäst, men gnnska
skrynklig och •lammal och det.
lin-hvita håret började so allt tnern
silfvergrått ut. De glada
ljusblå ögonen voro ännu nästan
desamma. Dä Matti som förut
körde för sin matmor, satt ban
lika rak och styf som då, med
tömmnrnn och piskan. Men
Brunte var nil död och
begrafven och en nnnnn Brunte lindé
redan hunnit blifva gammal i
t jensten, sedan Mattis barndom.
Då någon frågade Matti hos
hvem ban tjenade svarade ban
alltid: „hos gamla frun."
„Hvnd heter hon?" kunde
någon då Iråga, „hvad betet
hennes nian."
„Hnr aldrig haft någon inan,"
svarade Matti sträf|.
„Så? du ende ju gnniln fruiu"
„An sedan då? Hon hur al
drig varit gill,"
„Så är hon ju en gammal
fröken."
„Må vnrn. Hon år ändå
gnniln frun, det har hon varit,
i mera än femtio års tid."
Folk skrnttnde smått åt den
’ lilla kusken, och inrmade att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
