Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
148
|inn började blifva
åhlerdnnis-nvng, men deri hade du oräti
Ilnu vnr så kry oeh rnsk som
någon och vnr sin matmors
högra hand. Men lian lindé
ju hört henne kallns gamla
frun nästan så långt han kunde
minnas tillhaka. Gamln frun
hade det mycket trefligt, på
siit lilla hemman. Hon var
eftersökt oeh afhållen af alla
sina grannar, tv hennes gamla
hjerta var fullt af välvilja oeli
vän|ighet, hennes ögon lyste
af gnillii-i neil det f.irms icke
en hjelphehöfvande som gick
ohulpen ifrån henne.
De sju bröderna voro också
alla duktiga karlar, sedan de
nu lemnat alla skälmstycken
bakom sig och Nanna, den lilla
yrhättan, var helt stadig och
förståndig fast hon ännu knnde
bli rätt het ibland, men strax
derpå skrattade hon så godt
igen och var god och glad som
förut.
Nästan bela året om hnde
gamla frun alltid besök hos
sig af ungdom, brordöttrar och
brorsöner, systerdöttrar ocb
systersöner, kusinsbnrn och
vänners barn, af alla åldrar. Gamla
frun hade blifvit nästan mera
glad ocb pratsam på sin
ålderdom än hon värdet i sin
barndom. Alla bai n och alla unga
trängde aiir omkring henne med
kärlek.
Gubben Matti fick iblnnd
köra en bel släda full af smått
folk som skrattande och pratan-
de sutto under den varma fällen,
på kusksätet och på inedarne.
Ibland, ja ofta körde ban också
för gamla frun till någon
fattig koja der hjelp behöfdes.
Då kunde det nog bända att
Brunte fick stå ocb vänta en
god stund, men Matti nyttjade
nu alltid örlappar på mössan
och skinnpels. Några äfventyr
hade de icke mera, ty Matti
hade sä småningom förlorat
lusten att utmärka sig, men
! visst kunde man änlni få se
lians gamla ansigte skinn af
förnöjelse, när ban ifrån
varg-gropen frän stranden hemförde
någon stackars oförsigtig varg.
Då brukade ban vanligtvis
berätta för hvem som ville höra
på huru ban en gång skrämt
en varg till skogs med en
lek-sakshössa.
När gamla frun
promenerade genom byn och hon fick
se någon liten rödkindad,
uppnäst, hvithårig pojke, kunde
hon småleende stanna och se
på honom oeh vänligt klappa
honom på hufvudet. Hon kom
dä ihåg sin lilla kusk och alla
de roliga färderna från och
till skolan. — il. —
Bröderna.
X.
Fader Johannes.
(.Forts. fr. u:-j IS).
Ännu samma dag uppnådde
fader Johannes del kungliga
hofvet och lät anmäla sig för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
