- Project Runeberg -  Trollsländan / N:o 1-51. 1873 /
152

(1867-1873)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

mig? lihuru jng ångrat
mordet redan innan det utfördes,
så galler jag dock för mördare,
emedan jag lånat min haml
till* verket.

— Af menniskor val, svarade
fader Johannes; de skåda hvnd
som ligger för ögat, inen Guds
öga ser vårt innersta; val dig,
att ditt hjerta ej helt och
hållet varit tillslutet för
samvetets röst. Men böj dig nu
under det strnfT, som
konungen pålagt dig, sök frid och
försoning med Gud, prins, så
skall du blifva lyeklignre i ditt
fängelse, än förr vid
kungn-hofvet, hvarest du var omhvärfd
af låga frestelser.

Dag från dag såg den
fromme munken sitt förtroende
ö-kas hos Henrik. Patern var
nu för honom en oumbärlig
vän, och hvarje morgon
emotsåg han med längtan den stund,
dä han hörde klosterbroderns
steg och dörren öppnades samt
patern inträdde i unns fängelse
med den vanliga
fridshelsnin-gen. (Forts.)

Charader.

t.

Till mitt första vi gå,

det är lätt ntt förstå,
nldrnhclst när aptiten ej fattns.
Med mitt amlra vi nå
mången gång det, som tlå
tör yårt mål som förnämligast

skattas.
Såsom hnrn i mitt hein
— jag mins nog utaf hvem —
mig en enkel witt hela jag
lärde;

den var liten men god,
ty så vidt jag förstod,
kunde hjertat förnimma dess
värde.

2.

livar gång en svan på
mörkblå våg
så skär och hvit jag segla såg,
när jag i julien utsträckt låg,
mitt första gjorde han.
Mitt undra är en lediuuot
i vår lekamen, på vår fot,
som, jemt beredd att etå emot,
i ill stöd oss tjena kan.
Mitt tredje må väl en och hvar,
när ban i sorgens kulna dar
ser glädjens sol så mild och klar
från himlen stråla ner.
Näuin ett mitt hela i vårt land
der dygd och rätt gå hand i
hand,

der friheten har inga band,
och intet våld nian ser!

HELSINGFORS,

"I liHnt|ør Seilertiolmi b o k t r y c k v r I, 11)7 3.
Fnretadl: L. Urimhiirgrr.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 17:44:10 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/trollsl/1873/0156.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free