Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
160
afdånade igenkände hnn sin fordna
älskling, sin stackars Cecilia, hvilken
genom hennes Ommn omsorger och
kärleksbetygelser återkom till
medvetandet, mon igenkännande sin
fostermoder full uf sorg och blygsel ville
lillsliitn ilc öppnade Ögonen och vilndn
sig hört, men Mnrin. som i dennn stunil
glömde ull den hårda otacksamhct
hvilken Cecilin bevisat henne, higmide
och trOstnile den stacknrB flickan, som
snart blickade omkring sig med ett
gladare uttryck i ögonen och ott
lyckligt leende på läpparna så snart bon
varseblef Maria. Denna satt troget vid
sitt fosterbarns bädd do många veckor
hon låg sjuk, och den dag då Cocilin
lemnade sängen vnr Maria så glad
som den lilla lärkan, hvilken
qvittrn-do uti skyn. Cecilia var lycklig och
glad att åter vnm hos sin goda fo-
stermor ncli ångrade djupt sin foiilne
hårdhet, hvarom Maria aldrig ville
höra talas. Cecilin hade förlorat sin
sköna röst för något år tillbaka och
äfven den lilla förmögenhet hon
samlat samt sålnnda blifvit hrngt till det
stora armod ocli den olyckliga
belägenhet, dà hon slutligen blef funnen
uf fot tonnod ren. Kerstin och Cecilia
blefvo ile bästa vänner, och de båda
fostermödrarna lmdo sin störst» fröjd
nch glädje af dem.
Anm. Till loljd uf bristande
utrymme hnr fortsättningen pä dennn
berättelse ej förr än ini kunnat införas.
Upplöesiilllirav till nw |l’:
1. Bordsbön.
2. Samhälle.
Charad.
Hvad helst på jorden ninn sig företngcr,
godt då, om man mitt första år också;
man röner otnck eller skördar lager,
att bli dervid, det år just knuten då.
Utaf det lilla hvad jag här mitt andra
och känner till, just ingen lust jag har
förtälja allt, och hvem kan det väl klandra,
ty måttligt tala höfves en och hvar.
Och den som ej vill sina ord förspilla
skall visst mitt tredje noga akta på;
ja, äfven den, soni plRgar tala illa,
ej denna lärdomen förakta må.
När hemsk förtviflan griper menskans hjerta,
och hon ett offer blir för sorg och qval,
men ingen tröst kan lindra hennes smärta,
då rusar en demon ur mörkrets sal
på svarta vingar buren, och i hast
ban biter sig vid hennes hjerta fast —
Det mörknar till, och det blir natt derinne:
Hon är mitt hela — arma, sorgsna sinne I
IIEL8INGFOKS,
riioodor Suderbolm» boktryckeri, IRIS.
Fö retort t: L. Ilembürger.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
