Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
170
råde på ön snöhvit liten bädd,
under gröna siden gardinélr,
O, han var riktigt
förtjusande, dpn lille nye hrodren! Hur’
han sof sött och lugnt,
hurudan liten söt nässtump han
hade och sådana små älskliga
händer och fingrar! Och nu
slog han upp ögonen: ett par
stora svarta oskyldiga ögon!
och nu, nu började ban skrika,
och huru skrek hnn icke!
ingen menniska hade kunnat tro
att ett så litet barn haft en
så stnrk röst. Högre och högre
skrek hnn och lät icke lugna
sig, hvarken genom att
vaggas eller bäras, ja, han skrek
så, att den sjuka modern
måste tillshitn ögonen och de tre
st nå flickorna förskräckta
skyndade sig ut.
Småningom vande de sig
visserligen vid att höra den
lille brödren skrika, ty det
förstod den lille mannen sig på;
de tyckte att ban för hvarje
dag skrek högre, mera
genomträngande, så att den stackars
mamma alls icke kunde
åter-hemta sig.’
Lottclicn fick ofta bära
honom och bon tyckte sig då
vara alldeles som en liten
mamma; men Lina och Gertrud
fingo endast vagga bottom. Den
unge herrn var mycket
anspråksfull och såg gerna att
man gjorde affär af honom.
Då ban alls icke ville bli tyst,
bar fadren honom ibland af
och an i rummet, och dä blef
ban vanligen tyst. Fadren var
så stolt öfver sin son; ban
hade alltid önsknt ntt utom de
tre stnå flickorna ännu hafva en
gosse, och modren sade leende,
ntt ban förr visst icke var så
tålig, då de små Hickorna
skreko.
„Ah, det blir nog en
duktig köpman med tiden sotn
kommer ntt hafva affärerna i
god ordning," sade ban leende,
då den lille blef alltför
högljudd. Det räckte länge innan
den lille brodern kunde döpas.
Modren ville så gerna sjelf
vara närvarande dervid och
hon återhemtnde sig mycket
långsamt. Först efter åtta
veckor kunde hon lemna sängen
oeh hoppades att kunna gå
upp i den stora salen, der
döpelseakten skulle försiggå. Den
lille lindé väl också kunnat
döpas i sängkammaren vid
modrens bädd, men det. ville
fadren ieke,.allt skulle vara fint
och storartad för ende sonen
till den rike köpmannen Spät.
Den stora salen var
underskönt dekorerad och smyckad
med de herligaste doftande
blommor och gröna
gullander, ehuru det var midt i
vintern. Det lilla marmorbordet
ined dopfunten af silfver, stod
framför eu alnbnsterbild af
Frälsaren, välsignande barnen,
— det säg sä heligt och
högtidligt ut, alldeles som i en
kyrka.
Pastorn skulle snart komma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
