Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
17
175
Lottehon, Linn och Gertrud
i livitn klädningar inetl
rosenfärgade skärp, sprungo högst
förnöjda omkring i den
blom-gtcrsmyckade sillen. De
fröjdade sig åt den länge
efterlängtade dagen, de fröjdade
sig åt de många gästerna som
väntades, öfver de rikt
utsirade kakorna oeh tortorna, som
stodo på den skönt smyckade
taffeln i rummet bredvid, men
allra mest fröjdade de sig öfver
att deras kärn, älskade mamma
efter en så lång, lång t i <1 nu
åter kunde lemna sängen och
sitta till bords med dem.
Derinne i sängkammaren
satt modren ensam med
korslagda händer vid sin lilla
gosses vagga. Hon had i stillhet
till All fadren, som nu i dag
ville göra hennes son till sin
egen, att lian skulle taga den
lille i sitt eget beskydd och
föra honom pä den rätta
vägen till det rätta målet.
Ofta, sedan hennes barn
kommit till verlden, hade det
förekommit ’henne, som skulle
hon ej länge kunna blifva qvar
hos honom. Hon var mycket
matt och trött, ja hon ville
alls icke säga huru svag hon
kände sig, för att ej störa
glädjen. Barnet var ock i dag
o-vanligt oroligt, men nu
slumrade ban dock ändtligen.
Han var redan i
fulldöpel-seskrud, rikt broderad hvit
klädning och en liten mössa,
garnerad med rosor. I’à det
att klädseln icke 6kullc
skadas, lindé sköterskan icke
fnst-bundit täcket — hnn sof ju
också lugnt. Äfven modren
hade inslumrat.
Då vnknnde hon plötsligt af
barnets skrik — ban hade
fallit ur vaggan! Af en händelse
hade ban blifvit att hänga pä
en af dess sirater, men det
lilla hufvudet hängde nedåt.
Det vnr en lyckn att hnn kunde
skrika så hårdt att äfven
sköterskan hörde det och störtade
in. Barnet låg skrikande ehuru
oskadi på golfvet, men den
arma modren vanmäktig
der-bredvid.
Det var en sorglig
ilöpelse-fest! Då gästerna glada och
väntansfulla anlände, had man
(lem belt sakta inträda — tysta
och bestöi ta smögo de tre små
flickorna omkring. Den lille
var frisk och munter, men den
arma modren lindé ånyo svårt
insjuknat. Och hon
återhem-tade sig nldrig mera. Åtta
dagar efter den lille brödrens
döpelsefest, förde man den
unga modren på en
lilomster-smyckad sarkofag ur huset —
en djupt nedtyngd man, och
tre små svartklädda flickor,
följde den under heta, bittra
tårar.
11.
Hustyraiinen.
I en af förstäderna till den
stora staden London stod ett
stort, gladt Ims, invid en skön
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
