Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
17
178
»Hnn liar sjelf tagit (let åt sig,
då lian var ensam i rummet,"
svarade en tjensteflicka.
»Vi hafva i dag rofvor till
middagen, ocli det ilter jag ju
icke," ropade Wilhelm, i det
han stoppade resten af kakan
i munnen.
Fadren suckade. »Jag vill
för denna gång öfverse med
din olydnad, Wilhelm," sade
han allvarsamt, »dock måste
du visa mig oin du Iftrt dig
något i dag, kom hit oeh lås
ett stycke, för mig ur din
a-b-c-bok."
Långsamt, mycket långsamt
gick Wilhelm bort till skåpet,
der lians bok var. lian hade
gerna afslagit befallningen på
sitt vanliga sätt liksom ban
så ofta förr gjort, men på
fn-drens stränga mine, märkte
han att denne i dag icke skulle
låta beveka sig. Dröjande
ställde Wilhelm sig derföre bredvid
honom med sin abc-bok och
begynte stafva. Men det var
riktigt sorgligt att höra. Med
förskräckelse märkte fadren att
hans lille son hade, sedan lian
sist hörde honom, snarare gått
tillbaka än framåt. Ännu kunde
ban icke alla bokstäfverna och
kunde knappt skilja g från p.
»Läser Wilhelm alla dagar
för er,u frågade herr Spiit den
inträdande gouveriianten, en
ung (lame af ett svagt utseende.
»Nej," svarade hon," då hans
lectioner skola begynna; står
ban aldrig alt finna någonstä-
des, och om jag också engång
fått tag i honom, så är det
hans förnämsta sträfvande att
åter slippa lös; redan många
gånger har ban skrapat och
slagit mig, oeh knstnt ut sin
bok. genom fönstret."
Ȁr det sannt, Wilhelm,"
frågade fadren iflëfeket strängt.
„Ja," sade Wilhelm och såg
ned: — så obeskedlig han än
var, så var han dock ej vä
dålig, ntt hnn genom rn osanning
ville försvara sig.
»Du får i dag icke lemna
ditt rum, förrän du ban låsa
en mening rent," befallde,
fadren.
Wilhelm, som ej vnr van
ntt blifva tilltalad så strängt,
följde stilla, men ined trotsig
min, gouvernanten i nästa rum.
Med en djup suck trädde
herr Spät frain till fönstret.
»Detta går icke längre an,
barnen behöfva en ledande
hand, en moderlig uppsigt, jag
knn så litet vara tillsammans
med dem," sade han sakta för
sig sjelf, i det han sorgset
blickade på sina tre små
moderlösa flickor, hvilka sutto
deruti bland rosen buskarne.
Lilla Käns.
Det var en kall
dccember-I qväll, stjernorna tindrade på
den klara himmelen och
nordanvinden blåste isig och
genomträngande. Hvar och en,
som icke oundgängligen måste,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
