Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
180
lo» nådigt en strut, konfekt och
cn präktig, ny bilderbok, soln
som bon gaf honom.
De första dagarne efter
föräldrarnes ankomst gick allt
bra. Den nya modren hade
sä mycket att göra vid
uppackningen oeh inflyttningen,
ntt Wilhelm liksom förut blef
lemnad alldeles at sig sjelf.
Dock kunde man väl märka
att bela hushållningen blef ledd
och ordnad af en säker band.
Med hvilken harm måste ej
den lille Wilhelm försaka mån-1
gen bit kaka, som annars
blifvit honom gifven af
tjenstefol-ket och då ban icke ville äta
soppn eller grönsaker, så fick
ban icke några sötsaker som
förr.
Attn dagar efter sin ankomst,
satte sig den nya modren vid
sitt arbetsbord ocb ropade
barnen till sig. „Nu måste ni
visa mig hvad ni vet och kan,"
sade hon vänligt. Flickorna
hemtade henne sina
stickstrumpor, sina broderier ocb sina
böcker, och modren gladde sig
åt att de redan kunde göra
så vackra arbeten och jäsa,
skrifva ocb räkna så bra.
Lottchen visste äfven i
historie oeh geografi rätt
mycket.
„Nå Wilhelm, du vill väl
också hemta fram din bok ocb
läsa litet för mig," sade
modren vänligt. Men denna
upp-mauing kom alls icke lägligt
för Wilhelm.
..Jag vill icke läsa, jag vill
hellre leka," svarade ban
murrigt på modrens vänliga
upp-tttn ning.
.,Kotu, kom Wilhelm, jag
måste dock se hvad du kan,"
sade denna leende, i det hon
mildt fattade hans hand.
Wilhelm drog trotsigt bort den
och ropade i en oartig ton, i
det ban på sitt gamla,
vanliga sått sträckte ut tungan:
„jn, men jag vill icke!"
»Men jag vill, »sade modren
mycket allvarsamt, tog åter
hans hand, men denna gång
fastare och sökte draga honom
till bokskåpet. Nu blef
Wilhelm först riktigt otid. Han
skrek högt af ilska och —jag
säger det ogerna — slog sin
goda nya moder 1
Modren såg bedröfvad,
mycket bedröfvad ut och tårar
syntes i hennes sköna,
allvarliga ögon.
»Wilhelm," sade hon strängt,
»jag hade ej trott att du
kunnat vara så obeskedlig, du är
icke. mera så liten, att du icke
vet. hvad du gör, betänk huru
du har uppfört dig. Kom hit
in, efter en half timme skall
jag åter se till dig."
Med dessa ord öppnade hon
en sidodörr, som förde till ett
litet mörkt rum. I detta läste
hon nu in den med händer och
fötter inotspjernande gossen.
Herr Spät, som straxt derpå
hemkom, frågade hvad som
händt och hvarför Wilhelm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
