Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1«1
skick så fruktansvärdt.
15e-ilrOfvnd berättade lians fru för
honom om Wilhelms
obesked-ligliet.
„Det har gjort Blig ondt,
all jag måste straffa barnet så
birdt," tillade hon, „tnen jag
fruktar alt innu hittills varit
för efterlåten med honom. O
min käre make, jag har just
nyligen berättat för barnen
att äfven jag hade en bror.
Det var en skön, begåfvad
gosse, men egensinne och trots
hade tidigt fattat djupa rötter
i lians hjerta. Mina föräldrar
voro för svaga, för att med
stränghet, bestraffa dessa fel
hos det älskade barnet. Allt
mer och mer utbredde de sig;
af den ursprungligen
godhjer-tade gossen blef en lättsinnig,
dålig menniska. Sorgen öfver
honom lade mina föräldrar på
dödsbädden. Nu är han
försvunnen. Hvad det blifvit af
honom, di t vågar jag ej tänka
på, men djupt, djupt smärtar
det mig att hos vår lille
Wilhelm finna samma egenskaper,
som blefvo min olycklige
broders förderf."
„Jag ser att man alltför
mycket låtit gossen få sin vilja
fram," sade fadren, „och jag
beder dig, älskade Anna, att
ined allvar och stränghet
bekämpa lians fel, då jag ej är
närvarande."
IV.
Flykten.
Derutanför, vid det gjutna
jernstnkcttct, hvilket skiljde
hert- Späts trädgård från
gatan, stod en fin elegant klädd
herre. Med händerna
vårdslöst instuckna i den vida,
varma öfverrocken och
silfver-lorgnetten inklämd emellan
ö-goncn, betraktade ban med eii
förnämt leende min de
förbiilande menniskorna. Då och
då, när en gammal herre lät
sin sidennäsduk hänga ut ur
fickan eller en ung dnme bar
en gyllne nål eller en
silfver-pil i håret, drog betraktaren
snabbt sin hand ur
öfverrocken, för att. bemäktiga sig de
besngda föremålen. Ofta då
någon mycket nära gick förbi
honom lyckades det honom
äfven, att blixtsnabbt sticka
sin hand i dennes ficka, och
derur framdraga en fylld
port-monnaie, en brefväska eller ett
guldur. Snabbt, blixtsnabbt
försvann hans hand i
öfverrocken, och den fine unge herrn
stod åter belt lujint vid
stakettet. Han hade också god tid
att betrakta, nu, då det mot
aftonen blef allt mer och mer
stilla och tyst på gatorna.
O-beslutsnm, 0111 ban skulle
uppsöka sig en mera befolkad
plats eller om ett fält för lians
verksamhet möjligen ännu
kunde öppna sig här, lät han sina
blickar glida öfver den langa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
