Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•197
honom huru langl som holst,"
snilc Morton och upplyftnde
Wilhelm.
»Nej so, un sällan snygg
pojke," brummade ilon galnia
förnöjd och sträckte dervid ut
ilc knotiga armarne efter
honom
Wilhelm, som började
finna allt detta mer oeh mer
o-behngligt, oeh som nf fruktan
och förvåning afhållit från att
högt gråta, begynte nu
dugtigt skrika.
„Jag vill icke till den
o-täcka qvinnan, jag vill hein
I ill pappa och systrarne," skrek
lian och sökte af alin krafter
lösgöra sig.
»Pojke* om du ej är stilla,
skall du blifva bunden och
piskad," ropade Morton i en
hi lt nDiiaii ton, än itiigrn
timmar förut.
Den gamla qvinnan tog
honom på armen, lyftade botioin
som en bull upp i luften,
hvar||å hon temmeligen omildt
nedsatte honom på golfvet och
gaf honom ott par dugtiga
knuffar, ,. Län är ban," sade
hon," och lians egensinne
skola vi ung klappa ur honom."
Derpå drog hon den
mot-sträfvige gossen med sig in i
ott sidorum, hvarest några,
ingalunda snygga sängställen
befunno sig. På en uf dessa,
på hvilken redan tvenne gog
sur förut sofvo, kastade hon
ock Wilhelm. Denne tänkte
på sin lilla mjuka bädd derhem-
nia, till hvilken syster
Lott-chen öller den nya modren,
från hvilken ban dock irotsigt
bortvändt sig, alltid halle
kommit, innan han inslumrade,
tills ban slutligen trött afgrål
insomnade under sina
sofkatn-raters puffar.
V.
Ibland tjafvarne.
Andra morgonen blef
Wilhelm omildt väckt ur sin
slummer. Framför honom stod deri
magra qvinnan från gårdagen
och cn skara smutsiga barn
Inrmnde omkring honom, samt
stirrade derunder fräckt och
nygirikt pa honom.
Dun gamla, som af de andra
kallades „den torra Hanna,"
började nu att påkläda honom,
men icke hans egna snygga
kläder, utan gamla trasiga
lumpor. Wilhelm skrek, skrapade,
spottade oeh försvarade sig af
alla krafter. Men då lät ilen
torra Ilnnmi honom på ett så
eftertryckligt sätt känna sina
knotiga näfvar, alt barnet, halft
bcdöfvndt af smärta, blef spak
som ott lam.
lliiti måste tåligt underkasta
sig ntt lians sköna bruna
lockar blefvo afrakade och alt
man i stället påsatte honom
en smutsig blond peruk, för
alt göra honom oigenkäirm lig,
alt hans friska rosiga ansigte
blef öfverstruket med tjock
hvit färg och att hans begge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
