Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•200
vnni In ut och drogs ni’ tvenne
hundar på cn skottkärra. Raskt
blef Wilhelm dit kastad, och
så fort som möjligt kuskade
den la mc bort med honom.
Allt detta gick sil fnit, alt
Wilhelms stackars moder alls
icke lindé kunnat se sitt barn.
Efter det hon förgäfves ilat
utmed bela gatan och lyssnat
efter det ljud hon hört, giek
lioii suckande hem och trodde
att hennes inbillningskraft hade
bedragit henne.
Om nftoncn samma dag fick
Wilhelm mycket stryk nf den
vredgade Morton. Morgonen
derpå var ban så sjuk, att ban
knappt kunderörasig. Han
måste blifva sängliggandeoch
lemnades qvar hos den gamla
qvinnan, som skötte hushållet,
medan dc andra voro borta.
Derhemma hade det alls icke
varit någon plåga för honom,
då han någon gång måste ligga
till sångs.
Huru kärleksfullt hade ej
Lottchen sutit vid lians säng
och uppfyllt hvarje hans
minsta önskan! Huru vänligt hade
ej gouvernanten söijt för
honom och huru öm och
bekymrad hade ej fadren varit! Och
han hade dock alltid lönt dem
med otålighet, missnöjdhet oeh
egensinne, han hade varit en
anspråksfull sjukling.
Nu deremot, blefvo hans an-
sprak, om ban ens vågade hysa
några sådana, icke det minsta
tagna i betraktande. Vresigt
hemtade den gamla frun honom
mat och larmande och hånande
omringade honom barnen, då
de voro der. Mer än
någonsin uppsteg längtan efter
hem-het i hans inre, mer än någonsin
insåg han huru obeskedlig ban
varit, huru illa ban lönt de
sinas godhet.
Nu då Wilhelm hela dagen
måste vistas i tjufhälnn, insåg
hnn först riktigt, huru dåliga
menniskorna omkring honom
voro.
Morton, anföraren, var dock
belt annorlunda än de andra.
Han hade något i sitt
väsende hvaraf man kunde aluta
till cn bättre härkomst. Också
tillbragte ban aldrig aftnarne
i den vilda kretsen, utan drog
sfø alltid tillbaka, det första
han blef färdig med
insamlandet och ordnandet af de stulna
och tiggda sakerna. Hvart.
ban gick, det kunde Wilhelm
icke få reda på — ilc andra
svarade endast med
hemlighetsfulla antydningar på hans
frågor. (Forts.)
U|>|>lü*4iiiii{>’m- till n:o 24.
Jag sitter, källa, vitl din rand
Och ser nå molnens tåg.
Hur, ledda nf en osedd linnd,
Dc vexla i din våg.
UBIfS INGKOllS,
I hno4o r Sp it rrlto l nu h o It t r y c k (• r I, 1 873.
Förctcili: L. IleimhOrger,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
