Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
wi
så ofta ovilligt och mekaniskt
eftersagd t, — han knäppte ihop
sina händer och bntl sakta för
sig:
Tlrfltl ut itinn liegge vingar, 0
Jago iln min gtiiiljo, Och Ing vänt
mil <1 in li|lit kyckling! Om ficnilcn vill
uppsluka mig, Sä litt små mgtnrnc
sjungit:
,, I leila hnrn skull oskitilil lilit"
Ännu förstod den lille
Wilhelm icke riktigt dosan ord.
men de lugnade honom dock
och hell säkert hade hans
skyddsongel icke sil
vänligt blickat ned pä honom,
då |inn làg i sin lilla, hvila,
renliga bädd derheinma, som
nu, dà |inn trött inslumrade
pà den härda bädden i don
smutsiga ijufhålan.
VI.
Bedraget Hopp.
Dag ut och dng in vandrad^
dou torra Ilannn ined den lilla
Wilhelm ut på Londons gator
och insamlade rikliga almosor.
Wilhelms ben svullnade allt
mer och mer ocb förorsakade
honom stor smärta och han
kände sig lör öfrigt äfven sva-
t? ^ n
gare ocb sjukligare än förut.
Men derom bekymrade man
sig icke det minsta, man
för-tjenadc ju sa mycket med
honom.
En morgon dà Wilhelm med
sin plågoande befann sig pà
en nf de elegantare gatorna i
staden, varseblef ban på långt
afstånd en dame. llon såg
blek oeh sorgsen ut, mon då
Wilhelm litet mera ansträngde
sina trötta ögon, tycktes det
honom, som om ban i henne
igenkände sin stjufmoder.
O hur outsägligt stor vnr
oj hans glädje!
llan glömde huru ovänligt
hnn engång väikomnnt henne,
ban glömde huru litet ban
älskat henne, ban kände endast
en obeskriflig glädje vid
bennos åsyn, bon, som nu säkert
skulle återföra honom hein.
„ Moder! moder!" ropade
ban, ansträngande alla sina
krafter.
Huru lätl gick det ej nu
för honom ntt uttala det kära
namnet, nicil hvilket lian förr
endast på fndrens befallning
trotsigt benämnt henne.
Damen, som just ämnat gå
in i en handelsboda, vände sig
hastigt om. En glädjestråle,
flög öfver hennes sorgbundna
anletsdrag och snabbt ilade
hon åt »let häll hvarifrån ljudet
kom. Hon hnde icke sett
Wilhelm, men hon hnde igeiikännt
hans röst.
Men den torra Hnnna var
väl på sin vakt. Det första
bon hört Wilhelms rop,
vecklade hon snabbt in honom i
sin schavl, så alt han knappt
kunde röra sig, än mindre se,
tog honom som ett jiakett
under armen och störtade så iu
på en tvärgata,
Der befann sig en nf
tjufban-det, cn man som töregnf sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
