Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2or»
a ny o fattat nytt hopp genom
det sträck som den lille
slyngeln nyligen spelade oss.
Plakaten, son en lit| varit
indrng-na, hafva ånyo blifvit
offentliggjorda — hela Londonner
polisen är i verksamhet."
Med klappande hjerta och
och glödande kinder hade
Wilhelm lyssnat till anförarens ord.
lians föräldrar sökte honom
alltså 1 Redan det att få höra
något om dem oeh att veta
det de ej hade glöint honom,
tröstade honom.
Arma barn! I ditt mörka
källarhvalf hoppas titi förgäfves
pa befrielse! Staden London
är så stor, tjnlVarnes gömställe
så skickligt fördoldt, att du
endast genom ett underverk
kan blifva röddad. Men — du
har ju vändt dig till Gud med
upprigtig ånger i ditt lilla
hjerta, du har bedit till Honom
ur djupet af diu själ och 1 Iao
har ju sagdt: „Åkalla mig i
nödens stund och jag skall
hjelpa dig."
Då Morton varseblef den i
ett hörn ståendo Wilhelm,
ropade han honom häftigt till
..Tro icke, du lilla slyngel,"
sade ban," att du lär gä
sysslolös här, der alla arbeta. Du
är behändig och icke sa dum,
ty annars hade du icke hittat
pä att klättra ut ifrån fönstret.
Kom, du skall nu fä börja
lära dig handskas med
dockorna, liksom de andra."
lian ropade ännu några barn
till sig och gick sedan med
dem och Wilhelm till ett
sidorum, der en manlig och qvinlig
gestalt, i kroppsstorlek, stodo.
De voro behängda med en
mängd dyrbarheter och smä
klockor voro fästade vid denis
lemmar. Barnen måste nu
försöka att beröfva dem så inånga
smycken som det var möjligt,
utan att klockorna klingade.
l»å detta sätt skulle de lära
sig att stjäla, för att sedan
kunna på menniskor utöfva det,
de nu försökte på dockor.
Ehuru ingen sagdt honom
det, föreföll det dock Wilhelm,
som om han blifvit tvungen
att göra någonting orätt, och
då turen att försöka Bin lycka
på dockorna, kom till honom,
vägrade ban först att
efterkomma Mortons befallning.
Men denne slog honom då
så hårdt, att det arnju barnet,
darrande ocb bäfvande af
smärta började med arbetet oeh
försökte utdraga en eidcuduk
ur damens ficka.
Wilhehu var af naturen
behändig. Eller några dagar
kuude ban utföra flere
konststycken, utan att klockorna
klingade. Motton var tillfreds
ined honom.
„Du är ju född lill iiektjuf,"
sade ban leende, „ vätan, nu
vill jag lära dig
hufvudkonst-stycket. Vid dessa ord hängde
ban en lång guldkcd, vid hvil-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
