Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•207
ken ett ur neil en medaljong
voro fästade, om damens hnls.
»Så," fortfor hnn sedan, »du
heder damen liilr om cn
nl-mosn, — hon upptager sin
portmonnnie — under tiden
låter du ett guldmynt, som du
redan förut måste ha’ i handen,
In]|n ned — du räcker det. åt
damen och säger ntt hon
förlorat det — hon höjer sig ned
och du hortrycker hennes ur
och medaljong medelst denna
pnx."
Wilhelm försökte ogerna
det-tn konststycke.
lian räckte penningen åt
dockan, under det Morton drog
på ett snöre, hon höjde sig
ned, Wilhelm sknr till, men
det ville icke lyekns, klockorna
klingade, uret blef att hängn
och medaljongen föll på golfvet.
Darrande nf fruktan för stryk,
höjile han sig ned.
Medaljongen lindé i fallet gått upp och
hnn kunde tydligt se, bilden i
den: det vnr en ung dnme,
med skona, milda, allvarliga
ögon.
„Mammn! det är ju min
mamma!* ropade Wilhelm,
som ögonblickligt igcnkännt
likheten emellan bilden och sin
andra moder, ehuru hon såg
någoi äldre ut än denna.
Snabbt tog Morton
medaljongen ur gossens hand.
»Skulle detta vara din
moder," frågade ban hastigt.
»Ja, svarade Wilhelm
mycket bestämdt," det är just min
moder, pnppn har i höst gift
sig ined henne. Hon är min
stjufmoder, men hon var alls
icke elak, nek, jag ville så gerna
åter kommn tillhaka till
henne."
Morton slutade öfningarne
med dockorna i dag tidigare
,’in vanligt. Sedan tog lian
Wilhelm afsides.
»Hvad vet du 0111 din nya
moder, hvar här din far lärt
känna henne," frågade hnn
sakta och hastigt.
»Pappa har berättat för
systrarne oeh mig," svnrade
Wilhelm," att hnn lärt känna vår
nya moder hos en af sina vän
ner och dennes fru. Hon lindé
bott der allt sedan hennes
föräldrars död. Hon hade också
en broder, men ban är elak
oeh egensinnig och är nu
för-svunnen, mnn vet icke hvnrt.
Mamma berättade oss engång
om honom, och då gret hon.
Morton log hånfullt, vid
dessa ord. »Tänker din far för
alltid qvarblifva i London,"
frågade ban derpå vidare.
»Nej," svarade Wilhelm.
»Pappa sade att då hnn nu
åter hade en kär hustru, så ville
hnn redan i vår återvända till
vårt stora, gnniln hus derborta
i Frankfurt. Ack," forllor hnn,
]|lö|sligt utbristande i tårar,
»sedan fara de öfver hafvet,
sä långt, så långt, och jng blir
ensnni här, släpp mig hein,
nek släpp mig hem, att jag må
kunna larn med dem."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
