Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•210
— Jag företår e.j?.. Iivnrt
skull jag gà, sporde gossen.
— Pundhufvud, begriper dn
ej alt grannens källare är
derborta på backen, qvällen är
mörk, ocb det yrar derute ...
seså Inga dig nf...
Gossen stod stum af häpnad,
ty det vnr första gången
husbonden öppet befalte honom
att föröfva ett brott, hans små
lemmar skälfde af fasa, men
hnn rörde sig ej ur fläcken.
Matts blef i sin tur beslört,
ty det var första gången lilla
lians icke lydde blindt sin
husbondes befnllningnr, men
o-lyekligtvis var den sistnämnda
i detta ögonblick så drucken
att hnn genast förlorade all
besinning och med vildt stirrande
ögon fattade gossen i
rockkragen.
— Tänker du lyda, ljöd lians
vredgade stämma.
— Nej, svarade gossen med
fast röst.
I samma ögonblick kände
ban ett döfvande slag öfver
hjessan och en grof hand grep
honom från håret, men gossen,
vig som en katt, vred sig med
en förtviflad ansträngning ur
flen druckne karlens händer
och utropnde med blixtrande
ö£ron och af vrede lågande kin-
b c
der;
— Blygs, husbonde, blygs
att misshandla ett värnlöst barn
som vägrar att begå ett brott;
usla drinkare, vill du tvinga
mig ntt stjäla af den man
som ständigt vnrit din
vftlgö-rare och åt hvilken du gifvit
ett högtidligt löfte att blifva
cn hederlig tnnn.
Matts blef utom sig af
raseri då ban genom dessa ord
förnam att gossen lindé
lyssnat till hans samtal tned
skråd-dnren, hnn grep det närmaste
föremålet, cn gammal stol och
höjde densamma med ett
o-lycksbådande uttryck öfver
gossens hufvud.
— Befläcka din hund med
ett mord om du vill, ljöd lilla
Hans stämma helt lugn, men
darra, gamla brottsling, ett
mäktigare öga än mitt skådar
ned på oss i detta ögonblick,
du skall också engång aflägga
räkenskap för allt livntl titi
gjort oeh då skola dinn
handlingar väga tungt i vågskålen;
Gud sknll straffa dig strängt,
husbonde, ditt lif förtjenar ej
annat.
Omedvetet sänkte sig
mannens arm, han stod vanmäktig
framför en fjortonårig gosse;
var det uttrycket i lilla Hans
ögon eller hvad var det; Matts
stod som fastspiknd på samma
ställe.
— Tacksamhetens bnnd hnr
fastkedjnt mig vid din sidn, nu
år dettn bnnd slitet, fortsntte
Unns, minn sargade lemmar
hafva betalt ditt bröd och mina
tårar den dryck jag undfått
af din haml, vänlighet oeh
godhet hnr du aldrig bevisnt mig;
farväl, husbonde, jag begifver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
