Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•213
linn alltid der hemma så gerna
gjort.
Då barnen ätit och lekt,
liem-tade Lilly fram två sina stolar,
beklädda med sammet.
„Sätt dig nu," bud bon, „oeh
berätta mig något om den kåre
Fiiilsn re n."
Wilhelm kunde icke riktigt
förstå, ntt Lilly alls icke visste
något härom. För honom hade
man så långt han mindes
tillbaka, ofta berüttat oin
Frälsaren och allt hvad ban gjort
för oss, men aldrig hnde ban
varit så begifven på det som
nu hans lilla vänninna.
Unn berättad» nu, så godt
hnn kunde, om allt lian ännu
kom ihåg af alla de vackra
historier, lian så ofta hört nf
Lottchen. Ilan kunde
visserligen icke återgifva det så bra,
som denna, men den
uppmärksamt lyssnande Lillys .ögon
strålade dock klart, vid lians
bristfälliga berättelser om det
lilla Jesubnrnet, i krubban, om
de skinande englarne som
visade sig för «le fattiga herdarne,
och om de tre vise från
österlandet.
Dessa kunde Wilhelm allrn
bäst beskrifva, ty dem lindé
ban allti<l tyckt, mest om, och
olin betraktat dem i sina
bilderböcker.
Lilly ville helst höra något
om sjelfva Jesusbarnet ocb hnns
fromma moder, den milda
Maria. Wilhelm ångrade, nu
mycket, att han förr, då Lottchen
berättade honom allt möjligt ur
bibliska historien, icke varit
uppmärksammare, utan
hellre hört på riddnrsagor och
röfvarhistorier. Huru lycklig
skulle Lilly ej varit otn ban
ki|nna| berätta henne mera,
då redan det lilla, som ban nu
visste, gjorde henne en så stor
glädje. Oeh äfven behagade
honom nu dessa heliga
berättelser mycket mera än de
dumma sagor, hnn förr så
uppmärksamt lyssnat till.
Upplefde hnn ej sjelf en dylik
röf-vnrsngn? Hade ban icke blifvit
stulen, och tvungen ntt vistns
i en verklig tjufhåla? Ack! då
ban nu sjelf fick upplefva det,
så vnr det på långt när icke
sä roligt, som när Hanna i
det trefliga hvnrdngsrummet
der hemma, berättnde det för
honom.
Då barnen ännu en stund
pratat ocb lekt, fin^o de en
riklig och välsmakande
aftonvard, samt blefvo sedan förda
till sångs. Wilhelm fick blifva
bär uppe öfver natten. Då
ban nu åter för förstn gången
på en så lång tid, låg i en
liten hvit mjuk bädd, föreföll
del honom som en dröm. Skulle
han väl slutligen ändå få stanna
här uppe för alltid?
Nej, han bedrog sig. Tidigt
andra morgonen, då Lilly ännu
sof sött, stod Morton vid lians
bädd. Han måste åter påtaga
sig dc smutsiga kläderna och
jemte sin följeslagare stiga,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
